Vardag
Jag vill bara ha vardag. Bort med "men Guuud vi måste ses det var evigheter sen och nu är det ändå jul-träffar" bort med "men klart vi ska äta ihop för det är så myyyysigt-möten". Jag vill ha vardag, lugn lunk. Jobba, kolla tv, prata med min livskamrat, äta mat i harmoni.
Spontanitet ÄR inte min grej.
Stora folksamlingar vare sig det är släkt eller inte är inte min grej.
Prata med människor jag känner knappt eller dåligt är inte min grej.
Nattgäster over and over är inte min grej. Fy fan för mig.
Jag borde kanske bli eremit?
Jag är tråkig. Rutig. Och inte speciellt trevlig.
Avslutning
Under hösten har jag haft som jag skrivit här - en av de mest fantastiska grupper jag någonsin haft. När jag undervisar pratar jag ofta om hur jag älskar vin och när vi pratar tex logistik har jag använt krossade tomater som exempel. Inte vilka krossade tomater som helst utan den bästa sorten som FAKTISKT gör skillnad i matlagningen. Gruppen är kanonskön - utan att nämna namn så:
Fnissiga - ambitiösa - trötta - busiga - seriösa - tillåtande - hjälpsamma och helt underbara.
Idag gav de mig mitt favoritvin, en fin blommar och.......krossade tomater! Jag blev rörd och berörd, att de minns och tänker på mig på det sättet. I och för sig - jag tjatar ju hål i huvudet på dem med mitt vin och mina tomater men ändå! Jag älskar mitt jobb!
Nu ska jag åka och handla lite och sedan ta mig lite ledigt några dagar, det blev inte preics den ledighet jag tänkt men det blir bra. Jag ska se till att ordna BRA saker för grupperna när de är tillbaka. Den nya gruppen har mycket att leva upp till och de gör ett gott jobb måste jag säga. Det kanske faktiskt är så att i Södemanland finns det bättre folk?
Nä ru Glenn
Det finns det som är värdelöst. Idag är det mycket. Vaknade tröttare än slut, sömnen fungerar fortfarande inte. (Ger mig fan på att det är krama för att jag alltid sagt att jag sover bra) på jobbet var kopiatorn trasig för vilken gång i ordningen vet jag inte. Eftersom min dag startat åt helvete och en stor kollision med dotter så brast mitt tålamod. Ordnade en dugligt vettig dag för mina grupper. Grupp 1 som är helt underbar och tålig. Grupp 2 som börjar formas till att bli riktigt bra. Jobbade sedan som en iller med att få alla mail alla rapporter klara hela tiden med en dov ilska och tilltagande förkylning. Kom hem och hämtade Sara och James. Körde Sara till tåget för vi ska passa hunden i helgen när hon är på mässa. Sambo lagade mat och nu sitter jag här. I soffan med luftpump som emellanåt sprutar kalluft och en ömklig känsla i hela kroppen.
Helgen blir fylld av snö, ploga, hästen och promenad med hunden. I något läge ska jag försöka göra mig av med mitt ganska dåliga humör och kurera en eventuell förkylning. Jo just det jag ska till pappa också, DET känner jag för. Not.
Jag vill åka till jobbet och bara sitta i bilen utan att behöva ringa fixa och dona. Jag vill vara på jobbet utan att behöva fixa en miljon saker för andra som INTE är jobbrelaterat. Jag vill vara hemma och vila upp mig utan att behöva göra tusen andra saker. Jag vill allra helst sluta vara sur, trött och tjurig.
Idag saknar jag finaste Nisse. Han hade förstått, tröstat och gjort mig glad. Fan.
Sviken
Har de sista månaderna har jag börjat vakna varje natt halv ett och halv 5, kan inte somna om utan ligger och är vaken. Läser lite och försöker återvända till John Blund men nä han sviker stort. Det är som förgjort. Vad är det som hänt mig? Varför är det så här??
Jag vet faktiskt inte vad jag ska göra åt det. Jag har försökt lägga mig way sent för att "glida" förbi tiderna - jag har försökt lägga mig way tidigt och som jag brukar men samma eländiga resultat. Fan!
Nu sitter jag här med tungt huvud och inser att jag måste måste vara skärpt och det är jag fan inte - lär ju gå ut och ösa i mig kaffe för att se om jag får ordning på mig själv. Återkommer jag inte här så gick jag väl vilse....
Tiden går
Lååååång kväll. Började ordna med batteri till plogbilen, fixade tvätt och började med maten. Vi åt och sedan hade vi batterifix med Kia och Volvo. Tillslut blev det som det skulle och vi plogade vägen ut och tog kaffe hos Rickard, insåg hur sent det blev och plogade hem. Vi såg ett STORT vildsvin på vägen hem, väl hemma fortsatte sambo med plogande och jag fixade disk. Varför berättar jag det här? Jo för just idag känner jag att det fullständigt hela tiden går i ett. Det är kul och egentligen klagar jag inte, men blir så frustrerad över andra som inte tar tag. Andra som berättar hur mycket de har och hur jobbigt allt är. Jag lite missar mina vänner, det ska erkännas men sms och korta samtal hinner jag och hoppas på förståelse.
Nu är det sovdags, en skön sömn imorgon drar det igång igen. Redan nu vet jag att det blir en vild dag men det är okej. Helt okej.
En vanlig dag på jobbet
Nu när snön kommit blev det morgonen efter ganska stor uppståndelse här: det gällde fenomenet snöskyffel. Det visar sig (naturligtvis) att flera deltagare som för kort tid sedan kommit hit från Somalia och andra varmare länder inte har en aning om snö och just skyffel. Ett spännande ord för dem att lära sig och se hur den fungerar.
Jag personligen blev imponerad, glad och lite full i skratt över den iver som kom när de som fått se skyffeln går in och pratar med de andra som genast ber om att få se den de med! Visst är det väl coolt? Jag tycker det. Så små saker som gör mig så glad. Deltagarna vi har här är människor som sett död och förstörelse - de blir imponerade av en snöskyffel. Det är fantastiskt att de ens orkar lära nytt och se det lilla i livet.
En av mina deltagare i gruppen jag har är också från Somalia, hon har varit här betydligt längre och pratar bra svenska. Hon berättade häromdagen hur hon fått sitt smeknamn. Hon var liten flicka i Somalia, familjen var inte hemma men hon var hemma med kusinerna, en bomb träffar huset och hennes föräldrar som får beskedet där de är försöker ringa och få reda på vad som hänt. De inser att hon är död, det blir stor sorg. Efter en tid får de kontakt med kusinerna och får då reda på att kusinerna lyckats få ut henne och att hon lever. Hon kallas nu Lucky av sin far. När hon berättar ler hon - hon är stolt och glad. Jag förstår ju när hon berättar att bomben i huset drog med sig så mycket mer, så mycet som var svårt hemskt och tufft - men hon ler över att hon lever att hon lurade döden då för länge sedan. Är det inte fantastiskt?
Sådana här saker händer mig varje dag. Just nu var jag ute och pratade med Susanne, då kommer en deltagare och jag frågar om han tycker det är kallt. Han svarar: ingen snö - kallt - snön kommer inte kallt. Han menade att det blir mildare innan snön faller. Han tittar sedan lite blygt på oss och säger att han förstår svenska men han bara gått hos oss en vecka och pratar inte så bra. Jag sa att vi förstår precis vad han säger och att jag tycker att han är fantastiskt duktig. En vecka? Det är inte lång tid och redan förstår han mig och kan göra sig förstådd. Det är imponerande tycker jag.
Nattsudd
Lagt mig och är förtänksam, över mig själv. Jag har konstig eller ingen humor. Känner mig lite udda ikväll. Vi kollade på program där barn var med. Jag kunde inte riktigt se det roliga eller söta. Har jag inte den delen i mig?
Hoppas på ordentligt nattsömn. Det vore skönt. Känner mig laddad för tisdag.
Full rulle
Just nu längtar jag hem till min fina fina sambo. Är lite extra kär idag faktiskt.
Nu blir det lite förberedelser och sedan hem.
I helgen läste jag om skalvet i Japan, det blev inte mycket media på det - konstigt tycker jag. Räknas det inte för att det inte är Thailand och svenneort??
Så mycket som jag har att göra så borde jag vara kvar på jobbet ett par timmar ikväll men efter helgen som blev inte så utvilande så åker jag hem och tar ett par timmar extra i´morgon istället.
Kugan tar mig fram...Livet rullar på ....
Skål på dig tjejen!
Magvänlig lax med potatis, skagenröra, pinjenötter och champinjoner!
Vinterbus....
James som alltid kommer vara lite valp - underbart fin!Farliga facebook - eller fria facebook - eller fantastiska facebook
Facebook är bra, kan ge massa gott. Jag har sett det hända och jag vet flera som har samma upplevelse. Men det är också en farlig plats. På många sätt.
Man måste ha lite koll och man måste ha lite inblick - på så många nivåer.
