Umgänge

Man blir som man umgås.....lite så är det. Vänner, familj och relationer. Även på jobbet färgas man av de man umgås med.Intressen väcks och släcks. Nya åsikter får liv eller dör ut.Jag ser folk som blir "dummare" på grund av den relation och det umgänge de har. Igår klurade jag kring mig själv och

den relation jag har. Hur har vi förändrats? Först kände jag - inte alls. Nej nej jag är densamme som jag var innan och hon? Nej nej jag vill inte förändra en enda sak, ett enda drag eller minsta något hos henne. 

Men något har ju hänt:
Jag finner mig själv titta på Simpsons - jag som alltid tyckt att det är fånigt
Jag finner mig själv vara mindre fördomsfull/openminded jag som alltid dömt folk långt innan de öppnar munnen
Jag finner mig själv stå för saker som jag inte vågat stå för förr.
jag finner mig själv utmana den regelbok jag levt efter så länge

 

Och något är det väl med att hon nu:
Inser vikten av vikta kläder och stängda skåpluckor
Helt plötsligt äter tomater och annat grönsakslikt
Säkert är det mer men jag kan inte komma på just nu. 

Roligt är det alla fall - vi är alla lite kameleonter i våra relationer med människor.

Hur förändras du?

Monday here I come

En av anledningarna till att jag inte bloggat speciellt sista tiden är att jag har galet mycket på jobbet. Det är kul som fan och jag får tänka och använda hela mitt huvud varenda liten stund.
Jag är verkligen glad över mitt jobb. Förra veckan jobbade jag på torsdagen 13 timmar och det är segt men intressant och lärorikt allt jag gör. Jag ser till att vara på jobbet kl 6 varje morgon och det är kanon att vara där och kunna svara på frågor från chaufförer direkt på morgonen. Visst blir det långa dagar och att jag egentligen ska sluta 14.30 är något som sällan inträffar.

Jag och vår säljare Bengt har möte med chaufförerna på torsdag och det ser jag fram mot. Jag inser att de kommer vara tuffa mot mig. Det är tungt för dem att jag är ensam och det är inte som innan, det blir en del nytt och chaufförer är i min erfarenhet inte specifikt förändringsbenägna, dessutom blir det en del fel nu och det är tungt för dem det fattar jag och jag anstränger mig att göra så gott jag kan.

På kontoret är det bra och jag sitter med 7 st andra trafikledare som har andra avdelningar än jag men gör samma jobb. De får svara när jag går på lunch och går hem. Det gillar dem inte. Alls.
Förra veckan samlades vi till möte för att några stycken tyckte att det var tungt och alldeles för mycket.

Enligt en person på kontoret hade det varit "lynchstämmning".

De vill att jag jobbar 7-4 för att de tycker att det blir för mycket när jag går hem. Jag hade den dagen fått 3!!!!!! meddelande och det kan jag ju reagera över.
Jag har min egen teori om varför det är så här. Jag vet att jag valt att hålla mig för mig själv och inte aktivt deltar i fika och sånt på jobbet. Det är ett val jag gjort som jag är helt nöjd med. Men visst är det lite ensamt nu när stämmningen är tung. Jag tror dessutom att de som jag efterträtt på jobbet var personer som var mer "med i gruppen" än jag är. Jag har förstått att flera på kontoret och en del av chaufförerna har kontakt med de som jag tagit över efter och det kanske finns en viss skadeglädje när/om jag nu står på huvudet och inte fixar detta.

Det roliga i det är att jag blir bara mer sporrad av att klara det och jag ska se till att denna vecka som kommer är den vecka jag vänder det mesta och gör rätt och gör bra. Jag kommer jobba över en del och jag ska se till att komma ikapp med faktureringen. Det känns viktigt.

Det finns också många som är bra på jobbet, Anna stöttar mig 100 %-igt och jag har gott stöd av ledningen. De andra trafikledarana är också bra och jag tror att den nu emellanåt frostiga, för att inte säga iskalla stämmning som är blir bättre över tid. Jag kan förstå att det är tungt och oroligt för alla för det ÄR mycket att göra och det ÄR bitvis aptungt men vi kommer fixa det .- det är jag övertygad om. Om sen folk inte gillar mig personligen kan jag inte göra något åt och det är okej faktiskt. Det är bra vuxet folk och vi ska nog kunna bli bra arbetskamrater.


Det är alltid för tidigt att ge upp.......

Bad update...

Bedrövlig uppdatering men det är strul med nätet hemma och jobbet har tagit en del av min kraft.

Helgen har varit otroligt bra, vi fick trevligt besök av Carro i fredags. Sara och Victor kom också och vi var här och spélade ett spel med uppdrag och jag fick uppdraget att ringa någon och börja meningen med: Jag har precis lagat en förträfflig Borstijsoppa och ....... jag ringde Mickiz och fortsatte med att soppan bränt fast... Mickiz är en snäll tjej så hon kom med otroligt goda råd. Hon tillochmed messade mig sen med fler råd. Hur som så var det ett kul spel och sen gick vi ut på krogen. Riktigt kul och ganska spännande.... Väl hemma la jag mig och tjejerna hade deeptalk och gjorde Carro/Lovisa saker på balkongen. (beskriver det inte närmre än så). Jag ringde Michaela och förklarade min knasig samtal sen.

Igår var jag med Sara hos pappa och sen körde jag henne och Vickan till Salem för tjejkväll hos Mickiz.
Lovisa och Carro var i Oxelösund och jag hämtade dem där - det var mer som en 81-årsfest istället för en 21-årsfest... så kan det vara...

Vi åkte alla 3 till Sandra som fyllt 20 och där var trevligt. Vi satt en stund innan vi åkte hem och la oss. Idag har vi mest kollat bil med Nattis, det är en oförglömlig sak att göra - Nattis kläcker ur sig den ena tokigheten efter den andra...

Nu på kvällen har jag stekt en kyckling och gjorde en sås som blev mer än god faktiskt. Sara åkte nyss till Victor och jag ska hoppa in i duschen och sen är det sängen som gäller.

Demokrati på väg utför?

Nu är snart valet över. Jag tänker att det viktigaste man kan göra idag är just att rösta - att ta ställning.

Jag hörde att det finns en chans att Miljöpartiet går ihop med moderaterna om det är så att Sverigedemokraterna får så pass med röster så dom kommer in i riksdagen.


Det är fel.

Jag har INTE röstat på Sverigedemokraterna.
MEN
Är det så att de får så mycket stöd i Sverige så säger det något - det är en tendens att räkna in och absolut ta på allvar. Jag skräms av att jag tror att de har en dold agenda. Jag kan sympatisera med en del av deras tankar  men långt från allt. Jag tycker liksom inte riktigt att de har ett färdigt partiprogram så jag väljer att inte lägga min röst hos dem.
Men skulle de nu få så mycket stöd av Sveriges befolkning så är det viktigt att låta den rösten bli hörd och anamma det befolkningen tycker. Det är fel om man går ihop  med miljöpartiet eller andra för att styra upp ett resultat.

Vad säger detta om vår demokrati? Det liknar verkligen EU valet som när Sveriges befolkning röstat och röstat nej - ja då gör man ett omval........Det är som att säga till befolkningen: Absolut - rösta som ni vill. Bara ni röstar som vi vill att ni ska göra.......Whats up with that??

Att nu i valtider - den demokratiska ordning vi har i Sverige säga att oj - jovisst rösta och gör din medborgerliga plikt men för i helvete om Sverigedomkraterna får riksdagsmandat - nääääää då vill vi styra upp resultatet. Nä så funkar det inte.

Uppe på allt så skriver idag på första sidan Aftonbladets chefsredaktör om "Vi gillar olika! - det är så fyllt av propaganda och hela texten är ett hot mot vår demokrati. Jag gillar inte den typen av propaganda.

Likaså har det gått ut sms från olika partier om att rösta på oss och hit och dit - det gillar jag inte heller. Unga som påverkas i sitt röstande. Det är viktigt ATT rösta inte hur man röstar.

Min egen dotter har röstat för första gången. Hon har i sin skolan fått en enormt dålig samhällskunskapslärare som försökt att påverka hennes röstande - jag fördömer det helt och jag kommer att prata med läraren om hennes bristande sätt i sin undervisning. Hur som - min dotter har röstat och hon röstade inte som jag och då blir jag glad - hon väljer och tar ställning. För det hon tycker och tror på. Jag har lyckats med den delen i min fostran, hon gör det hon tror på. Det hoppas jag att alla gör idag. Tar ställning.

För som en klok kvinna sagt (Ami). Det handlar inte om att rösta på rätt parti - det handlar om att gör sin röst hörd. (något i den stilen)

Den andra Annakarin.

Hej, Lovisa Carlsson här - har blivit ombedd att gästblogga, men jag sa aldrig vad det skulle handla om. Hoppas att du inte ångrar dig älskling.

Ni känner Annakarin som den där drivna kvinnan som gör allt, finns för alla och lyssnar på folk - styr upp saker och står kvar när det blåser. Annakarin är många människors "när det brinner" person, framförallt sina barns. Givet. Hon är den där personen som jobbar hårt och intensivt, är en stark och ärlig vän och skrattar vid rätt tillfällen. Ibland gör hon bort sig och ramlar, men så mycket värre än så är det inte. Dåså, jag tror att jag fått med allt.

Låt mig då presentera den andra Annakarin. Hon som skrattar högt åt sina egna skämt och som hittar på egna ord för tex alvedon = alvisar. Ibland blir hon trött på folk omkring sig och vräker ur sig både det ena och det andra. Den andra Annakarin är en emellanåt ganska liten kvinna som står helt handfallen här hemma då och då. Som ibland kryper upp i mitt knä och pratar väldigt tyst om saker hon aldrig annars skulle säga.

På morgonen har Andra Annakarin väldigt speciella saker för sig. Det är som en rutin säger hon. Jag kallar det för ett mantra, en trans, en pervers böjelse - hon gör precis allting samtidigt. Fönar håret, dricker kaffe, sitter vid datorn, röker, klär på sig, sminkar sig - exakt precis samtidigt. Alla dessa saker blir som olika stationer som man hade i skolan på idrotten - bara det att Andra Annakarin har dem här, hemma hos oss klockan halv fem på morgonen.

Emellanåt blir hon neurotisk. Var sak har sin plats och skåpluckor är till för att vara stängda. Hon har en helt egen syn på handduksvikningar, och om man inte delar den är man inte ett skit värd. Hon tråcklar med mig och försöker lära mig att vika på sitt sätt, det går sådär. Öppnar jag en skåplucka så stänger hon den DIREKT. Hon blir galen på mig när jag byter kanal på teven när det är reklam på den kanalen vi tittar på.

De flesta människor jag och Annakarin möter tillsammans har antingen Asperger eller ADD eller ADHD. Runt  Andra Annakarin haglar det diagnoser.

Jag har så mycket mer att berätta om, men jag vill kolla reaktionen hos Annakarin först. Så ni får helt enkelt nöja er med det här så länge.

/Lovisa Carlsson (www.jagdodademufasa.blogspot.com) <-- I den får jag ju skriva vad jag vill! HA-HA.

I sinom tid.

¨Har egentligen INTE tid att blogga, massor på jobbet och jag är ganska värdelös på det jag gör just nu.
Det är fakturering och det går.........så där......... (många prickar är min grej)

På dagarna är det körorder och chaufförer som är av varierad grad av trevlighet.
På kvällarna har jag suttit över och försökt förstå mig på faktureringen. Både till kund och de fakturor vi får in.

En kort reflektion dock om mitt nya jobb. Det är lite speciellt här ja vi som jobbar här då. (javisst jag passar in i det kriteriet) Jag ska nog skriva lite om det vid tillfälle......... (många prickor igen)

Nu ska jag bara avsluta och fixa till en order så jag inte får på huvudet imorgon av Mats. (en chaufför som är inte alltid så lätthanterlig) Sen ska jag hem hem hem och fixa goda frallor och sen blir det fika och prat, men framför allt - sängen.

Men jag trivs här, det måste jag säga.
Varför skrev jag det här inlägget?? ???? Det undrar jag nu.
Helt ointressant och osammanhängande. Jag måste ta mig samman.
Ska göra det. Snart.
Jag ska också skriva ett bättre inlägg - i sinom tid.

Är det Svenskt?

Sverige. Södermanland - idyll.
Jag åker bil genom Södermanland och hamnar i Mölnbo. Det är en liten ort med strax över 1000 invånare, byn har funnits sen 1300-talet någon gång. Under 1800-talet har Mölnbo storhetstid med en mönstergård som gör att man får försörja Stockholm med mjölk.

I vanliga fall åker vi bara igenom men denna gång stannar vi till och går in på pizzerian/matbutiken. Det är många som försökt driva en butik där under många år men ingen har lyckats. Sedan ett antal år är det Abbes som är där och man har kombinerat butik och pizzeria/restaurang.

När vi kommer in så beställer vi bara det vi ska ha och medan vi väntar på att det ska bli klart så tittar vi oss omkring. Inredningen är lite typisk landsortspizza med lokala lappar om Loppis och fotboll och andra lokala företeleser. Men sen ser jag. Det är gul/blå gardiner. Det är ett hjärta på ena väggen gult och blått. Det är Svenska flaggor högt och lågt. På kaffekoppen som en av ägarna sitter med är det en Svensk flagga. Jag berättar för Lovisa vad jag ser och vi tittar tillsammans ännu nogrannare. Det är formligen belamrat med Svenska flaggor! Hela restaurangen är en hyllning till Sverig och Svenskarna

En av ägarna får telefon och när han svarar och pratar så är han oerhört trevlig och jag lägger märke till ett stygn av undergivenhet i hans röst. Det slår mig att killen som tog min beställning hade samma tonläge.

Detta gör mig helt plötsligt lite beklämd. För jag inser och tänker lite vidare:

Det är svårt att driva butik där det förstår man för det är som jag nämt många som försökt. Är man dessutom invandrare så har man ytterligare svårt. Jag tänker på brunnslocket i Nykvarn för många år sen. (inte komma här till Sverige och tro något) Så Abbe har gjort allt i sin makt och bestämt sig för att lyckas och i mina ögon - lite säljer sig själv. Han ger "den Svenske mannen" det han vill ha. Han anpassar sig - hukar och passar in.
Egentligen inget fel i det. Men om man bara höjer blicken och funderar lite så kan man också tänka att:
Det är en pizzeria - en Italiensk företelse. De serverar också kolgrillsmat - från Grekland. Abbe själv är från ett land som kan vara Turkiet eller liknande. Den Svenske mannen kliver in och vill imundiga denna exotiska mat men han vill absolut göra det på sitt sätt. Mannen bakom disken ska finna sig och "hålla sig på mattan" annars kan det vara och ett brunnslock kan komma farande.

Vi går därifrån med Abbe och hans öde i tankarna - ut i Södermanlands idyllen som helt plötsligt fick en fadd eftersmak. Det är fortfarande vackert och fortfarande en idyll. Nu bara mer tänkvärt.

Så det kan gå...

Ett par roliga saker som hänt de sista dagarna:

 Vi satt och pratade med en kompis och hon berättade om sitt jobb. Hon berättar att det finns en  PS (både Lovisa och jag trodde det var en person) och PS och det är tydligt att PS är någon form av chef. Kompisen berättar om en som jobbar med PS och sen säger hon: Ja han är ju PS högerhänta……..

Både Lovisa och jag brast i skratt för det första som kom upp i mitt huvud var: Vem är då hans vänsterhänta.

Som lök på laxen (bra uttryck va Lovisa) så säger komisen att hon minsann skulle vilja vara PS……då blir jag fundersam och frågar vem är det då?
Vad då säger hon och tittar på mig - det betyder projekt samordnare…

Det är så det är när man inte greppar tugget…

 

Samma dag går jag in på HM för att byta en kjol och ett par byxor och följande sker:
Jag ställer mig i kö. (inte min grej och jag blir otålig) Jag ser en expedit längre bort och går till henne för att effektivisera lite. Frågar efter det jag ska byta ut och hon berättar att dem inte har de byxorna. Jag får rätt kjol och tar en blus också och ställer mig på nytt i kön.  Jag har en ung mamma framför mig och får en kvinna i min egen ålder bakom  mig. Just som jag står där formligen sköljer en värmevåg över mig.  Jag känner hur jag blir röd i ansikten och värmen sprider sig från ryggen och uppåt. Jag blir klart stressad och känner att jag vill inte stå kvar här! Jag måste få luft!

Jag blir obekväm och socialt fungerar jag som sämst då…….

Jag vänder mig om till kvinnan i min ålder och säger: jag står här! Jag kan inte stå kvar! Jag måste gå och få luft. Jag är JÄTTEVARM! Kvinnan tittar på mig och ser väldigt förvånad ut och säger ja…….  

Jag tittar på henne och nu känner jag att jag gort bort mig men kan inte sluta så jag säger.Jag kommer tillbaka och då vill jag stå här för jag kan inte stå kvar här jag är jättevarm!

Sen älgar jag  iväg och känner mig så fruktansvärt dum. Allt känns jättepinsamt och i bara farten sliter jag åt mig ett par leggings och ett par tights och 5-pack strumpor. När jag kommer tillbaka till kassan är det min tur och jag går dit och tittar på kvinnan som nu "passat" min plats. Säger tack och sen sliter jag åt mig ett nagellack och vänder mig om.

När jag betalat rusar jag ut och känner att det dröjer innan jag handlar på HM igen…..

Nu är det så här....

Oj då mitt förra inlägg skapade reaktioner och följdreaktioner. Sådant är lite kul och jag hoppas att alla inblandade kanta det mesta med en klackspark. 

Just nu är jag på jobbet och har denna vecka insett att jag kommer få jobba för varenda krona jag tjänar……men det är kul och jag ser fram mot att bli varm i kläderna så pass att jag fixar det bättre. Skulle behöva chaufförer som är förändringsbenägna och inte sånarrowminded……. Någon som vet någon?

Igår hade vi Catarina och Ia på middag, det blev entrecôte och klyftpotatis och en efterrätt med äpple i ugnen med glass till. Supergott blev det och trevligt som alltid. Pratande och en del busiga ideér föddes :) 

Sara hade lite bekymmer så vi fixade kring det och jag hoppas att det löser sig där. Det blir lite fortsättning idag. Det bästa med det är att hon och Victor kommer och äter mat med oss idag! 

Hade mailkontakt med en person och det blev en del uttalat. Det  är alltid bra när saker kommer till ytan så det känns okej.

Idag ska jag på läkarbesök på eftermiddagen vilket gör att pressen här på jobbet är större att hinna klart (hur fan ska det gå till??)

Jag ser inte fram mot besöket men Lovisa följer med och "håller handen" så jag hoppas att det ska gå bra. Senare ska jag till pappa en sväng och säga hej, det var länge sen vi sågs. Jag ska göra en riktig checkup - jag går så sällan så man får ta allt på en gång. Ska också be om remiss till en mamografiläkare som ska vara särskilt bra. Om jag nu MÅSTE gå…..måste man det? Jag vill verligen inte men inser ju vikten av det. Moment 22. 

Jag har funderat lite på en sak……

Hur kommer det sig att sängen är SÅ skön på morgonen? Det spelar ingen roll hur man vänder sig och lägger sig för allt känns såååå rätt och sååå skönt.

Det är precis lagom varmt och allt är prick som man vill ha det. Varenda morgon tänker jag att precis så här ska jag lägga mig ikväll, men det blir aldrig samma sak. 

 Jobbet tar som sagt sitt tribut och imorse var min säng sååååå skön…så ikväll lägger jag mig tidigt tror jag.

Flyger lågt

Det är vägbygge mellan Södertälje och Botkyrka.

Det resulterar i att varenda morgon står det bitvis still. Jag fattar faktiskt inte varför. Vad är det som gör att det är så inihelvete svårt att köra framåt? Jag kan inte begripa det. Hux flux släpper det en liten stund och sen pang tvärstopp. Det är precis där det svänger undan lite men HERRE GUD!!!! Bygget har varit där så länge och det är väl för fan inte så att ALLA är där för första gången varenda jävla morgon? Jag för min del har en teori - det är en massa prestigfulla människor (läs män) som sitter i sina bilar och är alldeles för trötta och oförmögna att kunna göra två saker samtidigt så dem blir alldeles perplexa när det svänger på ett sätt som det inte brukar göra. Sen har dem en registreringsförmåga lika med 0 vilket gör att dagen efter har dem glömt det och förvåningen är total igen! 

Uppepå detta är det en blandning av sk yrkeschaufförer som irriterat inte viker en tum och spärrar av varenda körfält dom hittar.  

Morgontrafikanter är verkligen söndagsbilister många av dom.
Det är inte bara att gå upp på morgonen - det gäller att vakna också!

Flying solo!

Idag är jag själv för första gången på jobbet. Det har gått bra måste jag säga Det är så kul, tiden far iväg, det gillar jag. Otroligt många bollar i luften och tvära kast. KUL!

Nu ska jag snart släppa iväg körningar för imorgon sen blir det hemfärd framåt 16.

I fredags fick jag blommor och godis på jobbet! Helt otroligt mysigt - Lovisa ringde och bad mig komma ner, hon är verkligen helt fantastisk. :)
I helgen har vi sedan varit i Flen och mekat bil - i lördags blev det garage, vin, öl och bilmek - riktigt nice. Vi hade musik på datorn där nere och tyvärr när jag skulle busa lite extra med Lovisa så kom hon åt datorn och drog ner den i golvet......den är sig inte lik nu..... men det ska nog lösa sig. Det kom en kompis till Lovisa under kvällen och senare dök Sara och Victor. Mycket skratt blev det och bilmekandet gick.......så där.  När vi på söndagen sen fick allt klart visade det sig att det alla fall inte var servopumpen utan något annat (styrväxeln?) så det blir meka snart igen..... Det är på sin plats att säga att när Robert kom hem i söndags så fixade han på en kvart det vi sysslat med i flera timmar - bara tjoff! Han är helt fantastisk och klurig den killen. Att han dessutom gör allt med ett pillimariskt leende det är pricken över i tycker jag.

När vi kom hem igår kollade vi film, Farsan - den var helt okej - ett par scener som var riktigt roliga tyckte jag.

Det blir köttfärsås och spaghetti ikväll - vi ska också hjälpa en kompis med en bil men mest blir det lugn. Lovisa har haft en tung dag så jag ska ta hand om henne lite extra!

Man ska inte ha det sämre än så här....

Vid 7 tiden varje fredag inträder något fantastisk. Ja, inte exakt varje fredag men nästintill.

Efter jobbet åker jag hem och då packar vi gemensamt eller så har Lovisa redan börjat packa, sen sätter vi oss i bilen och åker mot Flen. Resan ner är alltid fylld av prat, skratt och musik. Ofta är det djupa diskussioner om jobbet och veckan som varit. Vi analyserar och funderar kring saker, vänner och annat stort och smått. Det är verkligen allt från vänner som mår dåligt till det politiska klimatet, döden, nyheter i världen, global uppvärmning till felaktigheter i rättsystemet. Ibland har vi djupa samtal om framtiden och vår egen relation.

Ju närmre vi kommer ju mer avslappnade blir vi bägge två, släpper jobb och allt som tynger. En verklig inre avslappning börjar anas strax runt Sparreholm.


När vi så svänger in vid skylten mot Silinge - då - det är då det händer. All stress alla frågor kring jobb pengar världsproblem, familjeproblem, alla spänningar bara rinner av oss.......... Ett stilla lugn infinner sig och varenda gång - varenda endaste gång - häpnas vi över hur vackert här är.

När vi åker in på den sista lilla grusvägen, den som försvinner in i skogen och sluter in oss i privat egen fred då känner vi alltid bara en sak: glädje.

Nu har vi kommit in och jag har tänt lite ljus här i köket, Lovisa kollar fotboll med en öl. Robert och jag var nyss och fixade med GAZ:en som han och Catarina ska iväg med imorgon. Catarina kom tillbaka från skogen med en stor korg med kantareller. Vi ska dricka lite vin, prata och bara umgås. Den värme och fantastiska känsla av välkomnande som alltid finns här är så underbar. Jag kände det redan första gången jag var här.

Det som saknas är Linda, tänker på henne just nu och önskar att hon var här så vore det ytterligare mer komplett.

Jag trivs här.

Det kommer bli en härlig helg tror jag.

Man ser det man vill se....???


Vaknade tidigt (hade en mardröm som förföljt mig hela dagen)
Jobbat idag. Det var spännande. (ironi)
De hade haft vadslagning om jag packat ihop och inte skulle orka komma tillbaka. (dom känner inte mig)
De som ska lära upp mig gjorde allt för att jag skulle få så mycket information som möjligt (motarbetade allt)
Imorgon gör de sin sista dag ( de ler i mjugg)
Jag ska jobba till 17 imorgon (ja inte fan jobbar vi till 5 vår sista dag - DET förstår du väl???? )

Men jag bara ler....... ( de känner inte mig)

Åkte ett par ärenden efter jobbet (hämtade förkyld dotter och hälsade på en vän)

Kom hem till världens bästa sambo, människa, vän och älskade. ( livs-lycka)

Nu ska jag lägga mig bredvid ovannämnda sambo osv..... ( livet blir inte bättre)

Imorgon blir en tuff dag och på måndag än tuffare ( alla kommer vilja sätta mig på plats)
Jag har varit där förut och jag är inte rädd ( Melissa Horn)

Har pratat via sms med min son (så stolt så jag inte finner ord - glädje)
Hade bra samtal med min dotter i bilen (djupt och vuxet - hon är fantastisk)

Är ganska trött (hoppas att få sova utan mardrömmar och önskar att jag får luft)

Ska ta en snabbdusch (hinner det eftersom underbaraste Lovisa diskar - kärlek)

I walked the avenue 'til my legs felt like stone (philadelphia av Springsteen som säger så mycket)

Sitter här och skriver och du kan välja själv - läs eller läs mellan raderna ( läs allt eller bara valda delar)
Allt beror på hur du vill känner orkar och klarar av ( har IQ nog för)

Jag är stark. (missbedöm mig inte)
Jag är lycklig ( tro inget annat)
Jag är kär (tack Lovisa för du finns och orkar med mig)


Jag är nöjd (hur många kan säga det?)
 






Livet på en pinne

Idag när vi skulle till tvättstugan så frågade min sambo mig:
- Var är mina flipflops?????
Jag svarade:
Dem är i skohyllan, jag blev lite wild and crazy idag så jag ställde dem där.

Hon tyckte jag var dryg...

När vi sedan skulle laga mat så skulle hon sätta på musik. Då insåg jag att jo - jag är gammal. Musik idag består av textrader som:

När allt är miserabelt flyger en ensam drake
Högt över koppartaken, mellanmjölk och handeldvapen

eller
men bara en som krossar hans och hennes namn e kokain
å han e fast, tagen, har ett kraftigt begär
och det finns ingenting här som stoppar Fredrik, va kär

På 80-talet hade det inte varit tänkbart.
Men - det är bra musik så inte för det men jag insåg att tiden rullar........frågan är bara:

Är det åt rätt håll?


DD!

Ändrat typsnitt...........bättre??

RSS 2.0