Det finns det som är värdelöst. Idag är det mycket. Vaknade tröttare än slut, sömnen fungerar fortfarande inte. (Ger mig fan på att det är krama för att jag alltid sagt att jag sover bra) på jobbet var kopiatorn trasig för vilken gång i ordningen vet jag inte. Eftersom min dag startat åt helvete och en stor kollision med dotter så brast mitt tålamod. Ordnade en dugligt vettig dag för mina grupper. Grupp 1 som är helt underbar och tålig. Grupp 2 som börjar formas till att bli riktigt bra. Jobbade sedan som en iller med att få alla mail alla rapporter klara hela tiden med en dov ilska och tilltagande förkylning. Kom hem och hämtade Sara och James. Körde Sara till tåget för vi ska passa hunden i helgen när hon är på mässa. Sambo lagade mat och nu sitter jag här. I soffan med luftpump som emellanåt sprutar kalluft och en ömklig känsla i hela kroppen.

Helgen blir fylld av snö, ploga, hästen och promenad med hunden. I något läge ska jag försöka göra mig av med mitt ganska dåliga humör och kurera en eventuell förkylning. Jo just det jag ska till pappa också, DET känner jag för. Not.

Jag vill åka till jobbet och bara sitta i bilen utan att behöva ringa fixa och dona. Jag vill vara på jobbet utan att behöva fixa en miljon saker för andra som INTE är jobbrelaterat. Jag vill vara hemma och vila upp mig utan att behöva göra tusen andra saker. Jag vill allra helst sluta vara sur, trött och tjurig.

Idag saknar jag finaste Nisse. Han hade förstått, tröstat och gjort mig glad. Fan.