Trött. Så in i bomben. Men en oro i kroppen som inte är av denna värld. Oro som jag inte kan sätta fingret på. Rastlös. Slutkörd på samma gång.

Pratade igår med en deltagare om egenkontroll. Ordet har stannat hos mig. Inte i den rätta betydelsen. Men ordet.

En låt från historiken dyker upp. Jag fattar inte varför, eller gör jag?

Känner mig full av kraft och ändå så långt efter. Inser förstår och med full kraft slås jag av bilder tankar och massa oavslutade meningar. Man kan blunda för sanningen men så fort man kisar är den där alla fall.
Monopol, Fia och patiens är spel men livet - kan man spela då?