Det går

Satte på sadel. Bus tittade på mig men gjorde inte en min. Spände och fortfarande inget. Longerade en stund och gick sedan en sväng. 

Inte mycket som är svårt med honom. Vi har också särskilt trevligt. Jag fattar att det låter fånigt men det är faktiskt sant. 
Jag kan prata bättre ärligare och mer genuint med honom än jag kunnat med någon människa på länge. Usch det låter trist men så är det alls fall. 

Hur fin är han inte? Ja, sadeln är väl passform nolla men ändå...





Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0