Jag funderar kring det här med smeknamn. Slår man upp synonymer för Smeknamn så får man "förtroligt extranamn" just den synonymen kan jag köpa och känner att det är just vad det är - något personligt förtroligt. Självklart är det ju så att en del smeknamn är forkortningar, ett "lättare" sätt att uttala någons namn eller att skilja åt folk med samma namn. Nu när jag är på mitt nya jobb så har vi tillexempel två stycken Johan och då har man delat upp dom i Pysen och Fille…. helt okej bara jag lär mig tänker jag. Samtidigt är jag inte riktigt bekväm med det för det handlar om personer jag inte träffat och inte känner. Det känns lite märkligt. 

Andra smeknamn är det här med att kalla tjejer/kvinnor för "gumman" eller "hjärtat" just i åkarsvängen är det vanligt och där är jag helt klart bestämd. Det vill jag inte. Det känns alldeles för privat och faktiskt i mina öron lite nedsättande. På jobbet är jag på jobbet och då vil jag inte bli allt för personlig eller privat med mina kollegor. Proffesionalism är viktigt tycker jag. 

 Självklart är det lite så när man säger "gubben" till en främmande man också. Jag gör inte det, men jag använder mig av det till mina manliga vänner som jag tycker bra om. Det är mer korrekt kan jag känna och det använder jag mig av istället för "puss" i tid och otid…. gissar att det är lite av en generationsfråga eller kanske inte. Kanske är det bara så att vi alla är olika hur vi uttrycker oss. 

En incident blev det förra veckan på jobbet när en av chaufförerna kallade mig för "gumman" - jag sa bara att: nej Annakarin heter jag. Det blev lite tyst men vi avslutade samtalet trevligt. Dagen efter ringer samma kille och vi pratar kring det han behövde veta. När vi ska avsluta hör jag hur han tar sats och säger: Men vad bra Annakarin då hörs vi. Det kändes bra :)