I slutet av maj var vi i San Diego och när vi åkte tillbaka till Los Angeles så var vi nästan ända framme när jag upptäcker att jag tappat bort nyckeln till lägenheten i LA, den hittades igen i min ficka som jag varit ordentlig och låst.. hur som helst Detta var startskottet på något helgalet.


Följande har hänt:
- var i källaren hos pappa, låser in nyckeln i förrådet och låser det utifrån. BEGÅVAT
- lånade släp på Lovisas jobb, låste släpet och tappar bort nyckeln (den låg i bagageluckan)
- var hos pappa och fikade och var i källaren igen tappade bort plånboken i flera dagar för jag trodde den var hos pappa......det var den inte - fick panik - hittade den i javisst - förrådet igen!!!!

Så här är det - hela tiden och jämt och samt.

Igår, var vi hos min syster och sa hej bara - åker därifrån och när vi kommer hem - JAPP! Nyckeln borta. Jag skämdes som en hund och skrattande fick Lovisa ta samtalet med syrran. Självklart skrattade hon massor för jodå: nyckeln var där. Åker hem och väntar på att Rille och Sandra ska komma och undrar varför det inte ringer. Hittar då inte mobilen........Lovisa snäll och konstigt nog fortfarande lugn hittar den med x-antal missade samtal och mess i - bilen......

Åker till jobbet idag och kommer fram kl 06 och inser - glömt plånboken!! Det blev 3 skorpor och en banan till lunch. Jag får skylla mig själv kände jag.


Jag VET verkligen inte vad denna glömska kommer sig av.......har aldrig varit så förr....
Senil?? Ja det är bara förnamnet tror jag. Dags att boka plats på kyrkogården tror jag....