Jag har förstått att det finns frågor hur det är att ha ett förhållande som det jag lever i.
Ett förållande med en tjej och med en stor åldersskillnad.

Det är fantastiskt. Vi skrattar, äter, bråkar, gråter, diskuterar, sover och arberar.  Kärlek är fantastisk när det är rätt. Oavsett ålder, kön, religon eller ras. Så är det bara.

Visst märks det ibland att jag är gammal: jag fattar inte all den nya tekniken, jag är inte med i den helt nya musiken. Jag suger på Wii-spel, jag pratar med uttryck som: sötare gröt, "på 70-talet" och annat pseudoskit

Visst märks det att hon är ung: hon har ingen koll på 80-talets fantastiska charm, hon inser inte hur bra musiken var då och att allt nu mest är covers på just den musiken. Hon skriver sms fortare än ljusets hastighet och använder förkortningar som tkr, iaf och andra hippa uttryck.

Visst märks det att vi är ett "udda" par då folk tittar ibland eller klurar hur det är med tjejer som är med tjejer, vill filma oss i sängen eller kommer med andra konstiga erbjudande/frågor.

Men för övrigt: det är hur vanligt som helst och vi har det bara bra. Inte på grund av åldersskillnaden eller samkönet inte trots den heller utan för att vi är rätt för varandra.

Jag har inte "kommit ut" ur garderoben - jag hade aldrig vågat vara där inne själv så länge
Jag gör inte revolt - det gjorde jag som liten
Jag försöker inte vara hip eller inne - jag har spegel hemma och inser hur patetiskt det vore.
Jag letar inte efter förlorade ungdomsår - det var en riktigt jobbig tid i mitt liv som jag inte vill tillbaka till.

Jag är lycklig.

Så Josefin Melander eller om det var någon via henne. Nu har du/ni fått svar.