Vi är i Flen och egentligen vill jag inte sitta framför datorn men behöver få ur mig något viktigt, jag skulle behöva säga det men får inte ord på det så jag prövar att skriva - det brukar alltid fungera.....

Igår kväll fann jag mig sittande i ett kök i Flen, Lovisa och hennes mamma lagade mat, de småpratade och lagade lax, fläskfilé, rostade grönsaker och god sallad. Det var tänt ljus och den värme som är i huset är helt fantastisk. Nu menar jag inte värme som kommer från ljus eller element utan värmen från genuina människor människorna som bor på Kvarntorp som är så tillåtande och härliga. Robert var ute i bastun. Innan de började laga mat fick jag presenter, Catarina och Robert hade fixat till mig - flera stycken! Bara till mig. Det var genomtänkta och fina presenter och när vi kom så fick jag öppna direkt. Sen lagades det alltså mat. Jag satt och tittade på och drack vin. Vi åt maten och satt och pratade och bara hade det så skönt.

Inget konstigt. Säkert väldigt vanligt för många.

Men det var inte vanligt för mig. Det är nämnligen så att det var FÖR mig det gjordes allt detta. Helt enormt och jag satt där och kände värmen och insåg att det var för mig. Det kändes väldigt stort.


Jag fyllde år i veckan. Jag har fyllt år en massa gånger och i mitt minne (min sanning) så har det aldrig varit speciellt lyckat. I år blev det oerhört annorlunda.

Ingen som var full eller behövdes tas om hand, inget skrikande. Ingen som somnar i soffan och besvikelse som rinner ut med spyor på toaletten. Inget drama med syskon som är otrevliga. Inga drömmar om uppskattning eller överraskning som grusas.  Jag behövde inte vara värdinna eller ta hand om något mer än att må gott. Det fanns inga krav på att jag skulle se ut på något visst sätt eller bete mig på något speciellt vis. Det var bara genuint varm och trevligt. Jag behövde inte var rolig eller smart, jag behövde inte hålla mig undan eller tänka på att ta lite plats. Jag kunde bara vara jag. Mina barndoms födelsedagar, när jag som vuxen inte riktigt räknats för att jag fyller sent på året och är sist i familjen så att säga. Alla år med partner som varit mer fokucerad på sig själv än mig. Allt det som fått mig att sluta bry mig och inte fira min födelsedag. Allt det bleknade igår och nu i veckan när Lovisa och Sara på min speciella dag gjorde sig så mycket besvär för MIN skull.

Allt som gjordes igår och i veckan gjorde de för mig. Jag kan faktiskt inte komma över det och jag är så enormt tacksam och glad för att fått uppleva detta. Helt plötsligt insåg jag att jo - det är riktigt kul att fylla år. Det är fantastiskt att känna sig speciell och omtyckt.