Man ska inte ha det sämre än så här....

Vid 7 tiden varje fredag inträder något fantastisk. Ja, inte exakt varje fredag men nästintill.

Efter jobbet åker jag hem och då packar vi gemensamt eller så har Lovisa redan börjat packa, sen sätter vi oss i bilen och åker mot Flen. Resan ner är alltid fylld av prat, skratt och musik. Ofta är det djupa diskussioner om jobbet och veckan som varit. Vi analyserar och funderar kring saker, vänner och annat stort och smått. Det är verkligen allt från vänner som mår dåligt till det politiska klimatet, döden, nyheter i världen, global uppvärmning till felaktigheter i rättsystemet. Ibland har vi djupa samtal om framtiden och vår egen relation.

Ju närmre vi kommer ju mer avslappnade blir vi bägge två, släpper jobb och allt som tynger. En verklig inre avslappning börjar anas strax runt Sparreholm.


När vi så svänger in vid skylten mot Silinge - då - det är då det händer. All stress alla frågor kring jobb pengar världsproblem, familjeproblem, alla spänningar bara rinner av oss.......... Ett stilla lugn infinner sig och varenda gång - varenda endaste gång - häpnas vi över hur vackert här är.

När vi åker in på den sista lilla grusvägen, den som försvinner in i skogen och sluter in oss i privat egen fred då känner vi alltid bara en sak: glädje.

Nu har vi kommit in och jag har tänt lite ljus här i köket, Lovisa kollar fotboll med en öl. Robert och jag var nyss och fixade med GAZ:en som han och Catarina ska iväg med imorgon. Catarina kom tillbaka från skogen med en stor korg med kantareller. Vi ska dricka lite vin, prata och bara umgås. Den värme och fantastiska känsla av välkomnande som alltid finns här är så underbar. Jag kände det redan första gången jag var här.

Det som saknas är Linda, tänker på henne just nu och önskar att hon var här så vore det ytterligare mer komplett.

Jag trivs här.

Det kommer bli en härlig helg tror jag.


Kommentarer
Ia

Du har beskrivit exakt min känsla som jag har när jag svänger in vid Silinge 2 skylten. Det är kul att läsa din blogg, speciellt när man mår skit som jag gör just nu.Undebart att läsa väntar med spänning på nästa kapitel :-)

2010-09-04 @ 17:14:14


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0