Det här inlägget ska inte läsas av känsliga läsare

Idag är jag nog mer bitter än vanligt - på omständigheter, folk i min omgivning men allra mest på mig själv.
Säger redan här och nu att det här inlägget ska inte läsas av känsliga läsare och är man en av de som tas upp här så får man bara bortse från det. Det ÄR inte personligt och jag behöver ösa ur mig. Det är min blogg och jag skriver vad jag vill. SÅ.

Jag är inte på humör, jag vill och behöver ösa ur mig (att jag sedan ber om ursäkt för det innan jag ens skrivit inlägget visar bara hur vek jag är) Jag HATAR att åka kommunalt - det är fan inte kul. Äckliga människor som sitter och luktar på tåget. Inte fan hittar jag och som jag skrev i morse somnar jag och blir trött och det raserar hela dagen (att jag sen är så jävla kass så jag inte kan åka kommunalt och inte hittar säger rätt mycket om mig)

                                                     

Jag är så irriterad på många runt mig. Jag har en dotter som har ont i magen, ja hon har verkligen strul med magen. Så jag ringer läkare och fixar. Jag blir vansinnnig på sjukvården som är så jävla lama och inte kan bara ta tag i saker. Det skickas mellan instanser och jag pallar inte med det. Man måste ringa på tider som passar jävligt illa med mitt jobb och varje gång, varendaste en, så är det en ny människa att prata med. Hur jävla svårt är det att göra sitt jävla jobb?

Appropå jobb - jag är mäkta irriterad på jobbet också för det finns de som låter sin privata skit gå ut över mig och det gillar jag inte alls. Jag blir galet grinig. Skoningslöst att blanda in mig.

Jag oroar mig för det som var i Solna, sen Nyköping och nu Göteborg. Det ser positivt ut men det är fortfarande en hel del oro och jag känner en frustration över att jag inte kan bidra mer.


Min pappa tycker att jag kommer alldeles för sällan och hälsar på så idag åkte jag dit extra, pratade en timme.
Sara behövde lite hjälp så jag åkte till henne och fixade så hon är på banan.
Sebastian pratar inte med mig just nu och kanske aldrig mer och det tär mig sönder och samman faktiskt. Jag är orolig och skickar sms och små meddelande på face men - inte ett ljud. Fantasin skenar iväg och jag vet att jag borde släppa och sluta hålla på.

                                                       

Men som person är jag en doer. Det innebär att jag är praktiskt lagd och GÖR saker. Jag fixar och ordnar och får enormt mycket gjort. Det är en av de saker som jag tror och gissar att man gillar mig för på jobbet. (kanske det enda) Många misstar min prestation för omsorg eller att jag är känslig och bryr mig och här kommer den största av min ilska idag. Jag bryr mig inte speciellt alls. Jag önskar att jag gjorde det för det skulle göra mig till en bättre människa, partner och framför allt: förälder. MEN nej nej. Jag kan inte sitta still och låta saker hända i egen takt utan då gör jag det istället. Jag fan i mig spräcker mig själv för att få tid till allt och när omgivningen inte håller måttet då gör jag det åt dem. Jag hämtar, fixar, köper, ordnar med pengar, lagar mat, hälsar på min pappa och hjälper Sara och samtidigt jobbar jag som fan och klurar kring hur jag ska få det bra med Sebastian och forskar i hur det är e g e n t l i g e n med honom. Jag ilar hem och fixar med tvätt och mat. Jag planerar för alla och tänker ut hur allt ska vara för jag behöver koll.  Jag litar inte på någon och ligger ofta och hela tiden ett par steg framför alla. Så - alla tror att jag är en känslig, mjuk person som bryr sig. Det gör jag fan inte. Jag bara litar inte på folk.

                           Liten och oförstörd.........long time no see


Det är också så att när jag gjort allt det där så sitter jag som nu - upprörd och irriterad för att jag inte har tiden och orken att träna. Jag vill sola och jag vill komma i säng i tid. Men jag är så jävla upptagen med att inte lita på andra och att ligga steget före andra att jag inte hinner det.
Så jag får fan skylla mig själv - Ellerhur?


Kommentarer
DD

Varva ner med en tripp hit. Helgen. DVD, smågodis med kidsen, äta gott och prata. Vandra runt på stan i solen. Fika. Inte tänka på annat än "Vad ska vi äta nu då?"



bara en idé...



2011-04-27 @ 21:10:11


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0