Så tillbaka till ljudböcker - jag läste (hörde) en nu i veckan. Jag tänker på grund av det jag nu ska skriva inte berätta vilken det var för det är inte det som är viktigt. Men den var bra. Det är det första - det var en tjej som läste - inte Katarina - men tjejen gjorde det bra, riktigt bra.

Det andra är innehållet - handlingen och upplösningen.
Innehållet höll mig fången. Fullständigt. Det var meningar, beskrivningar av tankar som satte ord på saker jag tänkt själv. Ibland tänker jag så ännu. Boken fullständigt kastade mig ikull. Jag fick insikter - tankar och hela mitt inre tumlade runt. Det är en häftig känsla - även om det inte var allt för angenämt. Ibland vill man inte se sig själv ibland vill man inte höra orden man tänkt. Höra någon sätta ord på känslor man har och har haft.
Så vad gör man då med sådana insikter? Det viktiga för mig är att få vända det till något meningsfullt och för mig bra. Det är inte helt givet för mig hur det ska gå till.

Mest var det nog beskrivningarna över hur en av personerna i boken tänkte och kände och gjorde. Det kunde lika gärna vara mig hon beskrev. Det var tufft, för jag insåg att jag ibland varit destruktiv kan man väl säga. Boken väckte också frågor - det är frågor jag inte har svar på. Just nu funderar jag på om jag ens VILL ha svar på dem.

Det roliga i det hela är att när jag valde boken gjorde jag det utifrån namnent på den och med det som stod beskrivet på baksidan. Jag trodde att det var en bok som skulle mynna ut i en kaskad av bitska lite bittra rader här i bloggen. Jag trodde jag skulle få lite vatten på min kvarn..... men icke. Jag blev fullständigt tagen på sängen av det den här boken gav mig. Jag hade inte chans att värja mig och nu sitter jag här och vet inte riktigt hur jag ska hantera det faktum att jag blev berörd och det handlade om mig.

För att gå vidare måste jag adressera den känslostorm det gav.
Och vidare - framåt är den enda vägen att gå - Ellerhur?