Det är bara tragiskt och trasigt

Tänkte jag skulle skriva lite om det här med ljudbok. Det är verkligen bra, för mig funkar det ypperligt. Jag älskar läsandet och det blir en ny nivå med ljudbok. Avslappningen är total när jag sitter i bilen och lyssnar. Men. Javisst det finns ju alltid ett men när det är jag.....jag är ju FULL av åsikter och ensidiga tankar, småsint och med en hel del egenkomponerade sanningar vräker jag ur mig saker. Så jag bara fortsätter här. Det är så otroligt viktigt vem som läser eller mest HUR man läser. Den bästa och ljudböckernas okrönta drottning är Katarina Ewerlöf. Hon är fanatastisk. Hon gör kvinnor, män, beskriver omgivningar, små barn - hon gör det i olika sinnesstämningar och hon gör det med den äran. Jävligt bra. Shanit Roney däremot - entonigt och helt utan någon jävla inlevelse - så illa att jag faktiskt inte lyssnade klart. Jag försökte verkligen. Men näääää! 

Men när det är bra, och det finns fler än Katarina, då är det en resa och upplevelse. Jag är fast så är det bara.

Nu till något helt annat:
Häromdagen var jag på ett ställe och när jag sitter där så inser jag att rent allmänt - rent allmänt vill de flesta vara igenkända. Jag menar inte kändis kända utan igenkända. Man vill vara n å g o n. Igenkänd på den lokala pizzan eller ett hej på macken där man tankar, så känd så man får gå före i kön till krogen man brukar besöka eller bara någon som kommer fram och säger något om att de känner igen en på den lokala Willysbutiken man handlar på. Eller en fest man kommer till där någon (helst flera) brister i stort leende och säger HEEEEEEEEEEEEJ!
Men det finns ställen - det finns ställen - ett av dem besökte jag i veckan av skäl jag inte går in på här. Men när jag och min vapendragare för dagen sitter där kommer det in en man och anmäler sig i kassan och då säger han: Ja ni vet nog vem jag är - jag brukar vara här.....och så rabblar han sitt personnummer.... han gör det och få de svar han behöver. När han lommar iväg för han behöver gå vidare - då slår det mig. Att går från okänd till ökänd är bara verkligen och faktiskt två prickar..... Att ibland är det faktiskt inte cool att var igenkänd - det är bara tragiskt och trasigt. Ellerhur?



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0