Vi i omvärlden

Världssvälten. Våra minsta i världen som far så illa. Människor i krig och nöd. Det är verkligen hemskt, jag hittar inga andra ord. Jag tror och känner att det är svårt att förstå hur det VERKLIGEN är när man sitter med kylen full av mat, kan duscha hur länge man vill och lägger sig i rena lakan i ett varmt hus. När jag växte upp fick vi hem i brevlådan från någon organisation, jag tror det var Lutherhjälpen, en vikbar sparbössa i papp, lila minns jag att den var. Den stod på köksbordet och mamma och pappa la småpengar i den och vid något givet datum lämnade mamma den till insamling.

Under året dyker det upp tv-galor där man samlar in pengar till behövande. Det finns bössor lite överallt och det pågår insamlingar hela tiden. Det finns mängder av organisationer som är aktiva för att samla in pengar. Rädda Barnen - Röda Korset - Amnesty och flera. Det finns otaliga som samlar in till världens barn och man kan gå med och donera, skänka, bidra och ge tilll dem. Pappa staten skänker också pengar i miljonbelopp varje år.

Allt är nobelt och bra. Det ger de fattiga och det är självklart att man ska tycker jag. Det dövar dåligt samvte över att man stod så länge i duschen eller slängde en överblivna maten till middagen.

MEN
Jag undrar verkligen och nu lär jag få på huvudet antar jag.
Var tar pengarna vägen?????



Är det verkligen möjligt att vi sedan jag då är typ 7 alltså i mitten av -70 talet skänker miljon (miljard?) belopp och att behovet aldrig mättas? Det är ju fler länder än Sverige som bidrar och skänker. Det måste alltså röra sig om enorma summor.
Jag vill här och nu säga: JAG MISSUNNAR INGEN DESSA PENGAR. Men verkligen vart tar de vägen?
Kan man verkligen säga att det är så att de som förvaltar denna ström av pengar gör det ansvarsfullt och bra? Att det är med framförhållning - planering och självförsörjande på sikt?

Är det inte rimligt att när pengar kommer in i inte strid men dock jämn ström under mer än 30 år och det sker helt utan att problematiken försvinner, är det då inte rimligt att säga att något är galet?
Man borde kunnat borra brunnar - leda vatten - rena vatten - odla mark och investera i maskiner och utbildning så ATT man i länderna blir självförsörjande för många år sedan.

Katatrofer som sker - naturkatastrofer, krig och terrorism ja det är klart att det då behövs insatser men snälla rara? Kan det som jag växte upp med: De fattiga barnen i Afrika som inte har någon mat. Kan de fortfarane vara utan mat och utan möjlighet till att vara försörjda? De som var små då de som får hjälp och utbildning. När tar deras generation vid och gör något bättre och utvecklande av sitt land?

Det känns som om vi i omvärlden ger dem pengar men att antingen, och det är väl så det är, så går pengarna inte fram. Eller så går de till fel saker alltså mat för stunden och inte mer.
All den hjälp som gick till utbildning för över 30 år sedan.......vad har hänt med den generationen? Är inte det de som styr nu? Är det inte de som driver landen framåt?

Den största risken är nog att det är organisationerna och framåtdrivandet av dem, fetlagda administratörer som skor sig på folks välvilja och i andra änden egocentriska maktgalna styrande i länderna bidragen kommer till som snor åt sig för egen vinning.
Jag önskar verkligen att bidragen kom fram och fick göra nytta. Jag bidrar en del själv och kommer att fortsätta med det men visst undrar jag varenda gång jag ser fattiga barn med flugor i ansiktet - den bilden har varit etsad på min näthinna i 30 och några år nu.

Hur det än är så är det bedrövligt - Ellerhur?


Kommentarer
DD

Pengarna går åt till korrumption och krig. Dessutom är det så att befolkningen ökar, märkligt kan tyckas i katastrofområden, och då krävs ännu mer resurser.



Ju mer vi ger, desto värre blir det tydligen. Våra bridrag upprätthåller en miniminivå som gör att folk överlever och förökar sig. Och det är barnen som sen får ta svältkatastrofen. Dom vuxna överlever.



Kanske borde bidrag gå till att bygga växthus, vattenreningsanläggningar, avsaltningverk och bevattningsanläggningar? Bidragen borde användas för att ge dom resurserna för att klara sig utan bidrag i framtiden. Att bara skicka mat och medicin om och om igen har ju visat sig inte hjälpa mer än för stunden. Kanske äter dom sig lite mätta nu, men dör i en sjukdom om några år. En sjukdom som dom är för svaga för att överleva. Eller så överlever dom och blir mammor till en ny generation som svälter sig igenom livet. Och katastrofen kommer igen.



Det är bedrövligt. Riktigt bedrövligt.



2011-08-29 @ 12:14:24


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0