Det var en gång ett kungarike som hette..........nej det är inget kungarike, det är mitt gamla jobb.

Jag ska egentligen göra min sista dag imorgon, och jag hade tänkt att skriva ett inlägg i sagoform kring min tid där. (jag blir kvar två dagar till för att hjälpa till att reda ut en sak)

Men - nä:
Jag vill bara säga att jag under de senaste sex månaderna har tänkt - tyckt - och trott.

Nu är avdelningen jag började på - såld. Det tror jag att man hade ögonen kring redan i somras när jag började. Jag inser också att en avdelning som gått med förluster år efter år efter år - ja det måste bero på något att man inte sålt ut innan. För även om jag är en alldeles undermålig trafikledare så kan jag inte på villkorsvis tro att det är på grund av mina 6 månader som avdelningen blir såld. Nej jag tror att det beror på andra saker.

Man måste ändå ställa sig frågan HUR åkare kan få så mycket luft och få så mycket att säga till om i en organisation som är så stor?

Man måste ställa sig frågan hur chaufförer tar sig sådan ton och inte inser att de är ett led i en kedja som aldrig är starkare än sin svagaste länk?

Man måste ställa sig frågan HUR förlusterna inte ifrågasätts starkare?

Jag tror att en viss person faktiskt backstabbat och sett till sitt eget hus under många många år, hur denne håller sig med information från vissa åkare och i gengäld sprider information TILL åkare. Jag tror att sammer person informerat kunder och sett till att kunder smörjt kråset på denne person så att kunder fått bra affärer i sin hand.

Jag tror att det beror på att flera personer med position för att kunna förändra, påverka och göra resultat är så rädda om sina egna tjänster att man inte sätter ner foten utan lismar sig ur det mesta.

Jag tror att det beror på att flera personer inte har ambition eller vilja vilket ger en lättja och ett "se mellan fingrarna"

När jag åkt hem de sista dagarna har jag verkligen tänkt att det är som en saga med drakar, bönder, elaka styvmödrar och soldater - men inte en enda riddare eller hjälte. Faktiskt. Det är ett högt semipolitiskt spel där man allierar sig och indoktrinerar alla runt sig och allt i namnet för rikedom och makt.

Jag hade tänkt att skriva något underfundigt och fiffigt som hade ett slut med orden:
Ett kungarike för en häst!!!

Men jag gör inte det för sanningen är så mycket mer sagolik och otrolig.

Överdrivet? Bedöm själv.