Gick och lade mig men kommer inte till ro. Klarvaken faktiskt. Inser att det kommer straffa sig så jävla hårt imorgon men ögonen vill inte falla ihop och den ro jag behöver kommer inte... så jag sitter här.

Idag fyller Sebastian år. 21 närmare bestämt. GRATTIS min prins! ♥

Det här med sömn är lite konstigt faktiskt, man säger ofta att åh herre himmel jag har inte sovit ett skit inatt. Men i själva verket sover man mycket mer än man tror. Sen är det ju så att OM man nu skulle vara vaken en natt så är inte det hela världen. Det kändes skönt att tänka på, ingen hets alltså. Bra Järnhäll - du kan ta det lugnt.

Jag har varit otroligt effektiv idag. Fått mycket gjort. Det är också många bollar just nu, inför flytt. Mail som ska skrivas, saker ska packas och ta mig fan att varenda gång man flyttar tänker man - äh det ÄR inte så mycket - det går fort att få ner i lådor. Like hell it is. Helt plötsligt inser man att i alla skåp lurar saker man skuffat undan och pressat in, saker man inte har någon användning för men för liv och lust inte vill slänga. Helt plötsligt blir man påmind om de där sakerna i källaren som bara står där. Däck, möbler och all sköns prylar som man definitivt hade förträngt och inte kan ens föreställa sig en plats för på nystarten..... ja ja - det blir som det alltid blir. Det löser sig. Det uppenbarar sig plats och det löser sig med kartonger och på något sätt hittar man ork. För det är kul. Riktigt kul också. Det hade jag också glömt.

Läste DD's blogg idag också, det var ett tag sedan och ytterligare länge sedan vi pratade..... det borde jag ha gjort såg jag när jag läste. Tänker på dig tjejen - även om jag fattar att det är futtigt IRL. Förlåt för det.

Snart vankas det midsommar, jag är inte pepp. Jag ska för första året på många faktiskt dricka lite och vara på fest. Jag brukar köra bil och inte delta i ett av årets största jippon. Men i år ska jag det. Jag är lite lite orolig. Receptet ser ut som så här:

1 del mat

1 stor brokig skara människor som känner varandra helt delvis eller inte alls

1 otroligt vacker miljö

1 massa ouppklarade outtalade saker "issues"

1 skvätt regn

Allt detta stående i ett förmodat hav av alkohol

Jag brukar kalla det amatörernas afton men jag tror trots att min receptskrivning kan uppfattas som pessimistisk, jag tror att det kommer bli trevligt. Mina egna fördomar ska jag lägga i en korg och inte överhuvudtaget ta upp. Anledningen till min förtröstan är Lovisa och Linda. De kan bägge två hantera alkohol och jag vet att de har stor vana från den här typen av evenemang. De har firat midsommar i alla år och gjort det med den äran så jag ska hålla mig till dem. Det känns tryggt.

Jag är lite nervös för mitt åkande till jobbet efter midsommar...... jag ska åka tåg. Jag har under ett tag nu bestämt mig för att det kommer gå bra. Sen sitter jag här nu och läser Expressen på nätet:

Vinterns tågkaos försenade oss med fyra miljoner timmar

Så står det! WTF??? Hur sen kommer jag bli egentligen??  Jag trodde det handlade om någon timme då och då - men 4 000 000!! Blir det så illa ja då lär jag inte få behålla jobbet. Min chef lär bli klart missnöjd och personligen känner jag att miljoner timmar - ja det är INTE okej.

Nu borde jag verkligen gå in och göra ett nytt försök i sängen. Fast å andra sidan kan jag inte känna att jag är lugnare efter att ha läst det jag nyss läste. Lär ju grubbla på det ett tag. När jag ändå är igång kan jag väl också grubbla över det faktum att när jag inte kan sova lär jag se ut som fan imorgon och påsarna (förlåt säckarna) under ögonen kommer vara gigantiska. Så snygg är man inte imorgon. Heller.
Kanon - där kom det med full kraft. Tackar! Fast egentligen har grubblerier ingen roll - jag har faktiskt svårt att sova för att revbenen gör att jag inte kan ligga vettigt trots minnesmadrassen. Dessutom har jag under en tid missat mina tabletter för nattvärmen (klimakteriet) så jag vakande natten till idag i en flod kändes det som. Det formligen rinner. Skitäckligt jag vet och förlåt för detaljerna men det är oerhört frustrerande.

Men jag ska göra det i alla fall - jag ska försöka sluta tänka på tågtider, ignorera smärtan i bröstkorgen, mitt något tilltuffsade självförtroende, låta de timmar jag får helt enkelt duga, jag ska öppna fönstret på vid gavel (förlåt Lovisa) och faktiskt försöka sova.

Imorgon är en ny dag - Ellerhur?