Jag går mot bilen och har kaffet i handen, det är sol ute och jag kan gömma mig lite bakom solglasögonen. Jag sätter mig i bilen och tar ett djupt andetag. Lägger i växel och svänger ut från parkeringen.

När jag svänger ut på motorvägen låter jag motorn jobba lite och känner behaget av farten. Jag håller hårt i ratten och vrider upp ljudet på stereon så musiken pumpar i mina öron.

Det är skönt.

Tankarna virvlar och jag känner hur min absolut största rädsla och det jag fasar mest för är helt möjligt att hända. Jag trycker ner pedalen hårt som om jag kan åka ifrån min rädsla.


Det är det där samtalet om att något hänt som jag absolut inte vill ha. Att det ringer på dörren och får ett besked. Jag känner i hela min kropp hur ont det skulle göra och jag blir lite skrämd för att jag också förstår att jag skulle utkräva hämd.

Det är svårt

Jag närmar mig jobbet och jag byter musik. Låter tankarna sjunka ner och igen får de ligga lågt - tills jag åker hem, till strax innan jag somnar och tills jag står i duschen imorgon bitti eller sätter mig i bilen imorgon igen....
Det är som ett hamsterhjul - det går bara runt runt runt.

Jag är egentligen rätt hjälplös i att kunna styra tankarna och lika hjälplös i om det händer i verkligheten eller inte för det VET jag inte om det verkligen gör.

Det är obehagligt.

Jag kan bara göra mitt bästa - Ellerhur?