NU. Nu ska jag skriva det där inlägget som jag velat skriva i över ett år. Ett inlägg som jag klurat på och inte riktigt fått till.

Det handlar om Lovisa.  Fenomenet Lovisa. (ni fattar strax vad jag menar)

Jag lärde känna henne under hösten 2009. Från början en tjej som var lite hemlig, tittade under lugg och fanns överallt men aldrig tillräckligt nära för att man skulle få en klar bild. Lite lite mystisk.

Fenomenet Lovisa - heter inte Lovisa - hon heter Lollo. Hon är rapp rolig och är väldigt nära och bästa kompis med alla i sin närhet. Tror dem! Ja för när det gäller fenomenet Lovisa (lollo) så är det just de i hennes närhet det egentligen handlar om.

Många av hennes "vänner" tror att de känner henne och de förväntar sig att hon ska vara rolig, rapp, galen. De förväntar sig att hon när hon dricker ska göra de mest galna saker. Ofta gör hon inte det men alla tror, förväntar sig det så de upplever ändå att hon gör det. Ni ska få exempel nu:

En fest: Ett gäng tjejer och killar är där och när "Lollo" kommer blir det en förväntan i luften och alla säger: åååååååååååh HEJ Lollo!! Hur är det Lolls?? Sen kastar man sig om halsen på henne och kramar henne hårt och länge. Hon svarar tja ba! och kommer in och säger kanske till någon: Hur är det med dig? Knullat något?? Då brister hela gänget, alla hang arounds ut i ett skallande: HAHAHAHHAHAHA!!!
Javisst folk skrattar hysteriskt. Men faktiskt - det är inte jättekul, lite väl grovt och överpersonligt faktiskt. Men det entourage hon har runt sig vrider sig av skratt.

                                                        

Och alltid, ALLTID kommer den där kommentaren som jag faktiskt bara hatar: Du är så jävla schchchköööööööööööööööön Lollo!! i falsett från någon. Lollo går ofta iväg där och ofta utbryter då en slags tävling av "vännerna" om hur de träffat Lollo och hur nääääääära vänner de är och hur de känner henne bäst.

En annan sak kan vara någon hon inte alls träffat specielt ofta - vi kan ta ett exempel även här.
Vi sitter i vår bil. Hämtar upp två personer. En känner vi bägge två väl och en annan är kille till den första. Den killen är ny för oss men han har redan smittats av Fenomenet Lollo
Vi sitter i bilen och pratar och killen säger något. Lollo svarar, vilken paradox! Killen asgarvar!! SEN säger han men alltså jag höhö jag vet inte vad en paradox är......... Lollo förklarar och igen skrattar han.

Folk i Lollos närhet garvar, tindrar med ögonen och förväntar och väntar på allt som kan komma ur hennes mun som är SÅÅÅÅÅÅÅÅÅ roligt och hon är så schschkööööööööööön Lollo!!!

Men faktum är:
De känner inte henne - de vet inte ett skit och de är så jävla upptagna med att fortsätta måla en bild av "Lollo" och den de vill tror och har bestämt att hon ska vara. Jag känner inte Lollo alls specifikt, det är ingen önskan jag har heller. Faktum är att Lollo är inte ens speciellt rolig...

Lovisa däremot - det är en underbart intelligent, snäll, vacker, godhjärtad, otroligt fyndig, fantastiskt härlig och otroligt rolig.
Jag vill inte på något sätt påstå att jag känner henne helt och fullt. Vi håller fortfarande på att lära känna varandra i mångt och mycket. Sådant tar tid och är inget man ger till alla och en var - Ellerhur?