Den undre världens hemligheter

Var och jobbade i Kista igår.

Jag åkte bil till Liljehomen och sen blev det tunnelbana. Det är verkligen en upplevelse! Folk som luktar och stirrar och trångt.....hur som, kommer till T-centralen och ska sen mot Akalla Hjulsta, går ner. Jättemycket ner. Helvete vad långt ner det är!!! Nåväl kommer till jobbet och har en trevlig dag med Ewa. Vår deltagare i Kista som är vad jag ska säga lite udda........han håller lite låg profil och bara några gånger säger han saker så vi helt studsar och inte fattar något alls. '

                                               

När vi ska åka hem så säger jag att jag behöver lite hjälp för jag hittar fan inte. När vi kommer ut på perrongen i Kista säger Ewa: Ska vi ta en cig? Men säger jag: Tåget kommer nu. Då tittar wa på mig och säger tror du att det bara går ett tåg hem?? Vi tar nästa..... Ewa lotsar mig i den undre världens hemligheter. Hon berättar hur man står i rulltrappan för att inte vara i vägen (jag vet men hade fan glömt) När vi kommer upp så säger hon: Där är ditt tåg. Jag hoppar på och ska nu åka mot Liljeholmen. Jag sätter mig på tunnelbanan, tar upp min bok och känner att det är inte så dumt att åka tåg.....jag inser att jag slipper kön och trafiken. Nu VET jag ju dessutom HUR jag ska åka både dit och hem.....

     

Då ringer telefonen - det är Ewa, hon säger: hoppa av! Du är på fel tåg. Jag tittar ut och säger Nej nej - varför då? Ewa förklarar att jag hamnat på fel bana helt enkelt. Jag inser detta och just då stängs dörrarna och jag måste åka en station till. Medborgarplatsen, av och där kommer ett tåg på andra sidan. Hoppar på, hela tiden med Ewa i luren som lugnar. För sanningen är att jag nu är väldigt osäker och inte riktigt vet alls vart jag ska. Jag kommer tillbaka till Slussen och där ska jag då byta till den tunnelbana jag ska åka....hela tiden med Ewa i luren. Hon säger åt mig att åka röd linje. Jag går mot röda streck. Uppför trappor och nerför trappor - jävla labyrint!!  När jag just ska kliva på så dubbelkollar jag med Ewa, mot Ropsten va? Nej nej säger Ewa mot Norsborg..... Helvete!! Uppför trappor igen och mot andra röda streck och sen nerför trappor igen och sen - sen mot Norsborg.
Väl inne på rätt tunnelbana sätter jag mig ner och Ewa lugnar mig i telefonen... då ser jag i ögonvrån en hand. En kille står och räcker ut handen. Jag tror att han vill ha biljetten - jag frågar vill du ha biljetten?? Nej en kruuuna, säger han. Jag fattar först inte för jag är jävligt upprörd och lite lite rädd. Men sen inser jag. Han tigger pengar!! På tåget??? Wtf? Nej nej säger jag.. han lommar iväg.

Jag kommer till Liljeholmen men inte fan kommer jag upp där som jag gick ner på morgonen....hur fan är det möjligt??? Till slut och jag är verkligen slut så kommer jag till garaget och sätter mig i bilen. Trygga sköna bilen. Jag beger mig hemåt. Det känns hemvant och skönt.

Nu vet jag att jag ska till Kista snart igen, skönt tänkte jag först för nu hittar jag men så kom jag på.......i helvete jag gör!!! Jag har nu ingen aning om HUR jag ska bete mig på Centralen för jag åkte ju fel där igår,  så resan hem lär bli underbar även nästa gång. Ellerhur?


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0