Det fatala misstaget

Som förälder älskar jag mina barn och jag tycker att de är det mest fantastiska varelser satta på denna jord. Jag försvarar och förklarar alltid dem. Jag är alltid den som först tar till orda och berättar (skryter) om deras bedrifter med stolt stämma (aningen överdrivet naturligtvis) Den minst bedrift de utför så höjer jag det till skyarna och de gånger jag blir arg på dem så går det fort över för mitt hjärta brister, går i bitar så fort vi inte har det okej oss emellan. Kort och gott  - jag är Mamma.

Med detta sagt vill jag nu börja mitt inlägg...

Vi försöker alla (de flesta och alla andra borde ta mig fan) hålla oss i trim i form och leva dugligt hälsosamt.
Det handlar om att vara fit, tränad, stark och smidig.

Jag är faktiskt själv inget av det där men om någon skulle säga något annat protesterar jag högt och vidhåller att jag är stark. Starkare än alla tror....(folk brukar då le lite överseende, undrar varför??)

Häromdagen pratade jag och min sambo om ämnet, vi diskuterade utifrån den bedrift (ja det var det faktiskt)  som Lovisa gjorde när hon åkte skidor runt åkern i Flen. Jag har ju fått inse att hon har en god fysik och är tränad. Jag har alltid tyckt att hon ser fit ut, ni som känner henne vet vad hon tyckte om det (mycket glad). När vi i Flen pratade innan hon åkte så var hennes mamma där. Jag trodde (i min enfald och taskiga bedömning) att jag skulle få medhåll av Catarina men hon är ju mamma hon med ( i rest my case).  

I diskussionen så råkar jag göra det fatala misstaget att säga att nej - jag tycker inte att hon är smidig. Åh Herre Gud vilket liv det blev. Jag fick äta upp hela skidresan och att jag sagt att hon var/är uthållig och en massa annat. Jag var bara så så så såååååååå tacksam att inte Catarina var där för då hade jag nog fått stryk.
Sen försöker vi prata om vad en smidig person är......ja rent fysiskt då....och då säger hon Sara (min dotter) och jag säger ja, hon är lite smidig. Men då får jag på huvudet av Lovisa som tvärvänder men då är ju jag helt plötsligt mamma så då går jag i försvar......

Hur som helst diskussionen fortsätter och vi kommer in på rolig.....men det mina vänner är ett helt annat inlägg som jag snart ska skriva. Har haft det i mitt huvud sedan ett drygt år och nu börjar det bli dags att skriva.

Nu ska jag hämta Sara och sen åka och träna.

Försöker träna varje dag för min kroppsform - om jag lyckas det drar vi lott om....Ellerhur?



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0