Just nu sitter jag och äter en macka på lunchen. En av eleverna sitter och tvåtaktar bredvid och ärligt - jag är hårfint nära att säga något dräpande, skrika eller klappa till honom. Han är så socialt obegåvad att jag verkligen går i varv. Överhuvudtaget här i Kista så är det svårare för jag har inget kontor och deltagarna är så gränslösa att de pratar med mig trots lunch eller rast. Inte okej för mig.

Mitt huvud är tungt, jag har blivit utsatt för mycket smitta i att både Linda och Lovisa är förklyda. Lovisa var till läkare idag och fick nu penicillin mot sin halsfluss...... jag kan inte få det för jag har inga tonciller. Det är bra för jag kan inte äta penicillin heller för då dör jag. (det finns sulfa som tur är) men hur som. Jag kan inte bli sjuk nu.
Nej. Njet. Nada. No thanks.

Mitt kommunala åkande har gått bra och jag känner mig riktigt trygg i det nu. Jag hittar dit jag ska och jag håller mig för mig själv, det finns en viss stil i hur man håller huvudet så låter folk en vara i fred. Jag sitter och läser min bok och minding my own buissness. Så nu kan jag sluta tjata om det här. Skönt för er. Ellerhur?