Det blir inte riktigt så

Idag har jag tillsammans med Ida startat en ny grupp i Kista. Väldigt roligt, det blir en häftig grupp tror jag. Ida är en klippa och hon är duktig med ett naturligt pedagogiskt beteende så hon kommer att bli kalas i sin uppgift.


Jag både läser och lyssnar på mycket böcker. Jag läste "Dyngkåt och hur helig som helst" av Mia Skäringer nu senast och jag har precis börjat på "En kvinnas resa" av Agneta Sjödin som ljudbok. Hon läser själv och hon gör det väldigt bra. Jag inser när jag läser hur otroligt påverkad jag blir av det jag läser.

Av Mias bok fick jag ut massor - jag inser hur lätt det är att vi sitter med en massa måsten, hur historian och de yttre trycket påverkar vårt sätt att tänka och agera. Hur otroligt befriande det är att tänka lite nytt.
Jag funderade mycket på min roll som mamma - det har jag i och för sig gjort ett tag, jag funderar på hur jag varit och varför jag gjort så.
Av Agnetas bok som jag är i mitten av inser jag att det är bra att se sig själv. Att blicka inåt.

I Mias bok tar hon upp massor av saker och den är skriven på ett sätt med en ton och ett sting som passar mig. En viktig sak som tas upp är att:
Det kräver en massa tålamod att orka och det kräver en massa ork till att ha tålamod. Väldigt klurigt tycker jag. Jag är helt oorganiserad som person i mitt familjeliv, på många sätt. Samtidigt har jag ett enormt kontrollbehov. Jag vill vara så där superorganiserad och "före" i min planering - jag vill att allt faller på plats så där snyggt i skåp och lådor, jag vill att det alltid är rent och snyggt och jag vill träna och se så där ljuvligt sval ut.
MEN jag är ju oorganiserad så det blir inte riktigt så.

Jag får fläckar på kläder och ser alltid lite sjavig ut, kläder som inte är hela och inte riktigt passar. Inget modelejon inte. Jag går in med skor för att jag lite snabbt ska hämta något, jag men mest min underbara sambo rycker alltid t-shirten längst ner, jag/vi äter ofta i sängen för att det är mysigt med tända ljus och närhet. Jag bälgar i mig kaffe mest hela tiden, vi äter en hel del take out.


Allt detta resulterar i att jag ser lätt svettig och i huset blir det grus överallt vi har ju madrass på golvet, det blir fläckar av kaffe  på golvet när jag far fram för att göra mig klar på morgonen och det blir fläckar i sängen på mina fina sängkuddar som jag med en designers noggranhet och med millitäriskt tvång lärt min sambo hur man ska arrangera vid bäddning. Ett par gånger i veckan får jag spel och "blåser" av så det är fint igen och då blir jag varm och lycklig - men oftast hittar man mig här - vid datorn i halvskum belysning och med ett glas vin i närheten.

När det är så där stökigt blir jag irriterad och mest av allt får jag dåligt samvete för att jag inte får ihop det. Jag känner skuld och känner mig dålig. Men nu inser jag att alla de där tillfällena som vi sitter med mängder av stearinljus i sängen, eller när vi rasslar runt och det blir fläckigt så får vi annat gjort och hela tiden tar vi hand om varandra och vår relation. DET är fan inte dåligt.

Sen är det så här: att SÅ stökigt är det inte - det är faktiskt mest i mitt huvud och om det nu är så att någon har tankar och åsikter så kan de väl sluta umgås med mig eller bara träffa mig i jobbet för där har jag koll........ eller det har jag fan inte heller - jag tappar saker där och spiller kaffe där med. Jag snubblar och säger fel, men de märks inte - eller så har jag tillåtande människor omkring mig som har överseende med att jag ser svettig ut och snubblar på orden och borden.

Jag ska faktiskt slappna av mer - njuta helt enkelt. För jag är lycklig. Det är jävligt skönt - Ellerhur?


Kommentarer
DD

Ibland är det så befriande att bara läsa hur oorganiserade andra är. Bara le och njuta av att andra har det som jag. Jag läser och lär.



2011-09-26 @ 19:37:47


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0