Igår var jag som sagt i Stockholm på kvällen, det är ett strul att ta sig iväg, vi åkte hemifrån vid 5 och kom hem vid halv 12. Vi käkade Donken och det är verkligen gott så där ibland. Väl i Tälje åkte vi till syrran och fikade - massa goda bullar, en brasa som sprakade och en lugn stund med min allra finaste syster. Hon är verkligen en bra människa. När hon i somras var i USA så köpte hon med sig kaffe till mig, en speciell sort som bara finns där (tror jag). Så i morse gjorde jag kaffe och det är så otroligt gott. Jag drack det kaffet första gången jag var i Palm Springs och då stod jag på min mosters uteplats och tittade ut över bergen och kände den enorma värme som är där. Det var en underbar tid som upprepades när jag och kärleken var där för några år sedan, och faktiskt - varje gång jag dricker det kaffet och blundar så känner jag exakt hur det var att stå på uteplatsen och känna solens värme och se bergen långt bort. Fast att det var över 20 år sedan första gången. Fantastiskt vad smak och synintryck gör.

I veckan fick jag också ett brev, ett handskrivet brev till bara mig. En otrolig lyx kan jag berätta. Det är så fantastiskt att få den typen av brev, det är verkligen något att tänka på om man vill göra någon glad. Posten hade som slogan ett tag: "Ett brev betyder så mycket" och ja, det gör det. Jag ska skriva svar i helgen tror jag.

Jag har också varit effektiv och sålt iväg vår Volvo och vår Audi, nu är det bara Kian kvar. Den besiktigade jag och den fick blanka papper. Very skönt kan jag säga.

För övrigt har det varit lugnt - men det kan man kanske inte kalla lugnt, jag flänger mest hela tiden tycker jag. Vi kollade på "Nybyggarna" och jag är otroligt kluven till programmet. Det är ju bra att hemlösa får hjälp och det är bra att man gör en insats så men också, människor som "försörjt" sig på kriminalitet, stulit bilar, saker i folks hem som får en ny chans. Jag kan tänka hur de som varit utsatta känner....

 

Det finns verkligen flera sidor av saker och ting - inte alltid så kristallklart minsann. Anders (snickaren) ställde frågan rakt ut: Hur kan man tappa bort ett barn? Ja, i det perspektivet kan jag känna att alla som är med i programmet är värda en ny chans och ett nytt liv.

Vad tycker du?

 

I helgen bär det av till Borås via Linköping och Göteborg - jag ska hämta sambo i Linköping och lämna den samme i Göteborg. Vi ska nämnligen få hem en plogbil. Själv åker jag till Borås och lite tjejsnack och kvalitetstid. Två kärringar i Borås - det kan bli mycket snack, god mat och ett och annat glas vin.