Arv
Just nu är det mycket julpyssel, bakande och fixande. Sociala medier dränks i bilder på middagar i stearinljusbelysning, nybakat, stjärnor, adventsljus, dukar och gardiner.
Det slår mig hur arvet vi bär med oss från äldre generationer. Det finns ett dolt måste i att göra allt detta. Samtidigt är vi heltidsarbetande och ganska stressade. Det blir ett dåligt samvete när man ska hänga upp gardiner och de inte ligger i väl stärkta nystrukna högar. De är nerknölade från året innan i en låda. Hastigt stryker vi och passar på att hänga ett par apelsiner med nejlikor i köket.
Läser tidningar om julbak och försöker få till den där genuina husmorskänslan. Önskar hårt att doften av saffransbullar fanns på sprayburk och att barnen likt Madicken ler och säger ja mamma.
Det är inte lätt att få ihop det. Det är absolut inte fel att önska att man lyckas få det. Å andra sidan är det inte heller fel att köpa bullar på Shell, sätta fötterna på bordet och sitta med sina barn och kolla på tv eller bara vara. Det jag menar är att allt duger.
Våra förfäder och mödrar levde ett annat liv och vi gör gott i det vi gör. Jag gillar att se alla fina bilder på nätet jag gillar också att man skiter helt i det.
Så länge man är ärlig och genuin i det man gör är det okej. Man ska inte slita ut sig i jakten på husmorspokalen (den kommer aldrig delas ut)
Värre än att inte ha ljus i alla fönster, nybakade bullar, barn med tindrande ögon och oh Helga natt i högtalarna är att kompromissa med sig själv.
Kommentarer
Trackback
