Längtar till havet

Sista tiden på jobbet har varit med tung belastning. Det har varit mycket och struligt. Jag har slitit hårt. Igår hade jag lönesamtal, ja information var det. Summan, det jag trodde i någon infantil dröm var uppskattning var skrattretande liten. Jag blev både besviken och ledsen. 

Jag åkte med Jennie hem, där var en trädgård med ljus och marschaller. Ett varmt trevligt hus som var fint adventspyntad. Jag fick ett glas rött i näven och serverades god mat. Och sedan, till julkalendern med en filt över benen och en varm 6-åring i famnen, då släppte känslan. Jennie och Janne är underbara värdar. Tack!

Idag på jobbet var det svårt att få energi och glädje. Jag tänker inte hymla med att jag tänkt trott och hoppats på annat. Dessutom är det avgörande för min ekonomi. Jag trodde nog att min ambition och mitt hårda arbete skulle betyda. 

Jag kom att tänka på hur jag för dryga 5 år sedan pratade med en vän i ett läge och jag också då var besviken över något. Han tittade lite på mig och sa: Vad hade du förväntat dig? 

De orden har hängt med mig idag. 




Kommentarer
Eulalia

Det är väl klart att människan har förväntningar, och drömmar. Annars skulle vi inte orka kram

2013-12-05 @ 20:59:21
Åsa

Kram ❤️

2013-12-05 @ 21:09:23


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0