Det slog mig, igen, (att jag aldrig lär mig) att jag har så hårt fokus att jag stänger av och bara kör. Då uppfattas jag nog som arg. 

Fast jag är inte det. Inte alls. Jag bara vill ta mig igenom en vecka som jag vet är tuff med flera tuffa möten som är avgörande. På torsdag har jag ett superstort möte på eftermiddagen. Ett möte som kan gå hur som helst. 

Efter det är det kickoff med jobbet. Inte ultimat. 

I helgen kom jag på hur mycket jag är tacksam över just nu. Det påminde mig om att jag igen trots att jag tar upp det här ibland, man SKA påminna sig om det goda i livet. Och JAG är tacksam för väldigt mycket. 

För att ta udden av min visade men inte menade ilska lagade jag gratinerad hummer som Jennie var här och åt. Vi fick någon mathets och gjorde pasta och skinksås som var underbar efter. 

När vi ätit slog vi ihop och för att inte somna så körde jag hem Jennie. Jag vågade inte spela musik för Jennie tycker jag har skitdålig musiksmak. (Tänka sig Sara, hon gillar inte ninja och sunscreen!!) men vi pratade och trötta som vi var blev det mest skratt. Vi pratade om ett par av mina helgbravader och en kardinalgroda jag gjorde på jobbet idag utan att tänka mig för. 

Tänker inte återge det här. Det är FÖR pinsamt men jag rodnade. Och skammen är total. Måste börja hålla truten. 

Nu måste jag ha kaffe. 

Jo förresten. Jag kom ihåg tandkräm. Låten i mitt huvud var just "My inner Ninja"