Idag lägger jag pussel. Kartlägger viktiga saker och går det bra? In a word? Nej.

Så för att få lite luft åkte jag iväg. Hade ett rätt bra samtal i telefon, skönt med ord på vägen. Ärligt och trots allt, ganska omsorgsfulla.

Åkte sedan till min finaste Bus. Himmel vad han ger. Jag var ensam i stallet och pratade högt med honom. Det är skitfånigt men det struntar jag i. Jag berättade om allt jag tänker på. Om veckan som gick och den som kommer.
När jag la mitt huvud mot hans och faktiskt grät en skvätt i manen stod han still.

Gick en kort promenad och släppte soffan in honom till kompisarna. Kärleken är obeskrivlig!!

Jag åt sedan och kollade på film. Lugnt och skönt. Nu när mörkret kommer ska jag pussla lite till.

Kom också på en sak, hörde en kvinna idag. Jeanette Eriksson på morgon tv. Hon har varit utsatt för incest. Hon har skrivit en bok. Starkt och rakt.

Det som slog mig var två saker: 1, hon är fantastisk som berättar. Hon gör så mycket gott.
2, hon är arg den tjejen. Jag hoppas hon kan släppa ilskan. Det hördes så tydligt vilken besvikelse omvärlden är och hur arg hon är.

Jag kan förstå, med all rätt är hon less på omvärlden som slår i från sig.

Som hon sa: om inte ni som INTE varit med om detta orkar läsa/höra. Hur ska då vi/de som varit utsatta orka?

Bra sagt!!