Idag var det dags!

Jag har tränat lite,sista tiden och jag ska erkänna att jag var tveksam på om jag skulle orka. Inte så kul att bli omsprungen av små barn. Jag har haft (mar)drömmar om att jag faller och försökt göra planer för mitt testamente om lungorna skulle ge upp men lugnat mig med att det finns medicinskt utbildar folk på plats. När vi väntade på uppvärmningen ser jag ambulansen och ska just andas ut när jag ser skylten. Kändes inte så hoppfullt att bli "räddad" av den. 

När starten gick och vi började springa hände det något. Folket, regnet med den nu fantastiskt syresätta luften gjorde att vi sprang med hyfsat lätta steg!

Vi kom i mål och faktiskt - jag sprang hela vägen. Inte långt men jag gjorde det. 

Både jag och A var riktigt nöjda och personligen fick jag en känsla av mersmak. 

Tack A för att du släpade runt tanten och tack Jennie, Jossan och Janne för stödet! Ett speciellt tack till fina Sebastian som fick igång mig att springa. Det hade aldrig gått utan er. 

På vägen hem stod det 12 kor mitt i vägen! Så jag fick mota in dem och ringa runt. Bonden kom och nu är jag äntligen hemma. Blir macka i sängen och film!