Lyssnar på musik hela tiden speciellt i bilen. Jag tänker bra när jag kör, diskar och duschar och tänker gör jag. Massor. 

Den sista tiden har det varit mycket som kastat runt tillvaron och det jag tänkt mycket på är vad som egentligen är stabilt. Vad man verkligen kan veta och lita på. 

Det är svårt för det mesta i livet ändras. Mycket måste man kämpa hårt för och det är ju värt det naturligtvis men mitt i allt som sliter och känns osäkert är det bra med saker man verkligen vet. 

När jag nu funderat så kommer det mest fantastiska upp. Mina barn. Jag älskar dem så högt. Som mamma rannsakar jag mig själv ofta ofta. Ställer frågor till mig själv om jag gjort rätt, om jag borde mer si eller så. Mindre det ena eller andra. 

Jag har brustit, svurit, varit alldeles för mycket curlingmamma, sagt saker jag inte borde. Listan med missar är lång och det har jag skrivit kring här förr. 

Jag är alltid orolig att mina barn ska tycka att jag inte funnits för dem, att de om några år sitter och gråter hos en psykolog för att de blivit skadade i sin barndom att det gör att de som vuxna får problem. 

För det är ju så, att tiden med barn är som livet självt, det går inte i repris. Man får bara en tagning. 

Jag är verkligen stolt över mina barn, kan fortfarande känna samma förundran över att dessa fantastiska varelser är mina. Det bästa med dem bägge är att de är människor med allt vad det innebär. Bråkiga, glada, besvärliga, konstiga, arga, lyckliga ja allt som gör varje person unik. Dessutom ger de mig stabilitet. Jag vet att jag kan lita på dem och att de finns där. Ibland får jag sms som bilderna här nedanför visar. Då gråter jag alltid. Av lycka.