Tänk på det

Ibland får man smällar som känns. Igår var en sådan dag. 

Jag vickade i gruppen för nyanlända. Flera gånger har jag skrivit om det men när man som jag igår får en fullständig golvning tåls det att säga igen. 

De hade varit i Sverige från sex månade till ett och ett halvt år. Det är kvinnor och män blandat. Från Afghanistan, Somalia, Irak och flera från Syrien. De har kommit till oss en del från länder som aldrig haft fred. Alltså har hela livet varit i otrygghet. 
Flera av dem med ett eller flera barn kvar i sina hemländer. Kommit hit för trygghet och har stora ekonomiska skulder. 
Nu i detta sitter de och ska lära sig vårt system, vår värld och vårt språk. 
Jag tittade på dessa fantastiska människor, ett par av kvinnorna får emellanåt något sorgset över sig, och det slår mig att det måste vara sina barn de tänker på. 
Vi har lektion om vardagliga ord som är viktiga. Vi roddar i begreppet "hålla". Ett ord som om du tänker på det står för mycket med varierande prepositioner. 

När jag åkte hem tänkte jag: hur lätt är det att lära sig ett språk i en ny värld när ens barn är mitt i ett krig flera hundra mil bort? 

Trots det mitt i allt, ler de ibland och de hälsar alltid artigt när vi möts i korridoren. 
DET är styrka tänkte jag först men sedan tänkte jag: nej, det är överlevnad. 

Jag kan inte tänka mig hur det måste vara och inte säker alls på att jag själv skulle klara samma situation. 




Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0