Följer med hem...

Att ha det jobb jag har kombinerat med den person jag är gör att jag tar en del människor "med hem". 

Jag funderar klurar och tänker på de jag har i undervisning eller de jag haft. Det är säkert enligt alla väl utbildade och behöriga människor helt fel. Men, jag anser mig som först människa. 
Det finns de som kämpar och inte har goda vuxna, vänner eller släkt som funkar. Det gör att jag tänker vrider vänder på hur man ska nå, peppa eller hjälpa dessa. 
Jag är av naturen fostran eller bara som jag är, en person som tänker och vill. 

Det kan vara kvinnor som far illa, systemet som inte funkar, djur som inte får kärlek,  människor som inte har samma förutsättningar eller värst: barn. 

Jag vill så gärna göra gott. Men det är svårt det här med att hjälpa. Fan, det är svårt att göra rätt mot sig själv. Jag önskar jag hade pengar så jag kunde ge mig ut och göra skillnad. Önskar jag kunde sjunga eller skådespela så jag kunde vara en förebild för andra. 

Ända sedan jag var liten har jag närt en önskan om att åka till Afrika. Jag satt med en då liten grupp människor som var starten av UFF och sjöng en sång på en skolgård i Södertälje. Jag kände att jag ville göra skillnad. 


Nu, många år senare sitter jag här. Och inte ett skit skillnad har jag gjort. Men drömmen är kvar. 
Som obehörig, kännande och med bara magkänslan som ledstjärna kommer jag göra allt jag kan. För andra och. För mig själv. 



Kommentarer
Eulalia

Du gör skillnad och du är en förebild för andra♥

2014-03-10 @ 04:49:45


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0