Vi är alla ett resultat av de val vi gör, den uppfostran vi fått, det samhälle vi lever i. Alla generationer har sitt och man säger att de som är födda  på 60 talet när flower power, Che Guevara och Vietnamnkriget härjade, blev de som blev de stora curligföräldrarna, de hade liksom låtgå metoden väl utvecklad av allt brassrökande, den sexuella friheten och alla jävla manchesterjeans... De som kom sent -60 tal och tidigt -70 tal blev cyniker hela bunten, ambitiösa och självständiga - absolut inte på det allra smickrande viset, de kallades generation X, sedan kom 80 talisterna och de kallas generation Y - som i Why? Verkligen den ifrågasättande tiden.

Sen kom då 90 talisterna. Det är dem min text gäller idag.

Jag har jobbat mycket med 90 talister både i grundskolan och nu i mitt jobb idag. Jag har själv två stycken barn som bägge är 90 talister. Nu är det så att jag faktiskt ser det lite olika - jag tycker nog att uttrycket att det är den lustfyllda generationen är både rätt och fel. Jag ser det nog mer som den fria generationen - dock ska man ha i åtanke att frihet är något man kan få endast under ansvar.

En artikel i SvD skriver man om framtidsforskaren Peter Majanen om detta, han tänker at tdet är en generation som störren än andra drabbats av psykisk ohälsa, så kan det vara tänker jag för jag kan se det också. Varför undrar jag då? Ja, det har väl med 60 och 70 talsföräldrar som då är brassrökande cyniker.......... Vidare i artikeln beskriver man att en 90 talist vill bli bäst i världen - men inte jobba så hårt som sina föräldrar. En otroligt bra inställning om än lite naiv - dock är det ju så att killen som sa detta hade en strategi - han skulle hitta och utveckla sin talang. DET är kanon - och samtidigt lite av min egen tes - 90-talisterna funderar för mycket - de har så mycket frihet att de tror att de måste göra val som håller för alltid och samtidigt är det den mest illojala generation jag någonsin mött.

Peter Majanen beskriver 90 talisterna som att de gärna vill att saker ska vara roliga, att de gillar att pröva på saker och att de inte är rädda för att ändra och uppdatera villkor och regler.

En annan person som skrivit i ämnet är Jenny Strömstedt, hon skrev en krönika i Expressen och uttryckte:

"De är luststyrda, visar generationsforskarna. De har en osviklig "känna-efter" radar som med föräldrarnas hjälp är kalibrerad på att undvika allt som smärtar och är tråkigt och som leder till personliga uppoffringar.   De kommer möjligen också att lyckas med sin bedrift att glida genom livet utan att känna mjölksyran bränna i låren eftersom det fortfarande inte finns något svar på vilka krav som deras framtida värld kommer att ställa på dem.   Det är systemskiftet som är så provocerande"

 Detta kan jag tycka är ganska träffande och bra.

För övrigt tycker jag nog att det med 90-talisterna är som med allt annat. Det finns bra folk och riktiga rötägg. Det finns de som jobbar hårt och är empatiska mot andra, det finns de som inser att bara för att det är gamla värdeingar att komma i tid och vara artig inte innbär att det är fel. Det finns en hel del som inte vill att alla ska göra allt åt dig utan att de är beredda att försöka själv och gör då enorma framsteg i sitt liv.  

Det finns rätt många som bara ska känna efter och inte är beredda att göra det hårda jobbet livet emellanåt kräver, det finns en hel del som tror att de är lite världsmästare i det mesta och rätt många av dem tänker att de kan göra och säga vad som helst utan att behöva ta konsekvenser av sitt handlande.

Mycket av musiken som är generationstypisk är lite: se-på-mig-jag-är-lite-bättre-än-andra, det är lite fördömmande i att det som varit är mossigt och de äldre kan ingenting. Den delen av inställningen som ofta är det som genomsyrar musiken - ja den är fånig tycker jag.

Självklart ska man betänka att det är vi som gnäller som fostrat dessa barn. Förtydligande från mig  är nu att jag gnäller absolut inte. Jag gillar generation 90 - de är snabba, teknikskt kunniga (mer än mig alla fall), openminded väl pålästa och det bästa av allt - de reser - både i tanken och på riktigt. Det gillar jag.