Det är som jag ofta säger en ynnest och en lånad tid vi får när vi blir belönade med barn i vårt liv. 

Inga barn har bett om att få komma till världen och det är vårt ansvar att vara goda förebilder för våra barn. 

Vare sig det gäller hur goda relationer är, kroppsuppfattning, hälsa, politiska värderingar och i min egen uppfattning: empati. 

Det är ett vanvettigt svårt jobb för vi är bara människor med en egen ryggsäck som påverkar vårt varande. Att se till att våra barn, allas våra barn i världen går ut i sitt vuxenliv med en så välfylld, omsorgsfullt packad trygg ryggsäck, det är det svårt. 

När jag häromdagen snubblade över bilden nedan över vart i världen det är olagligt att utöva barnaga blev jag så himla beklämd. Att vår moderna värld inte fattat detta för mig så självklara grundläggande beslut! 

Hur är det ens möjligt? Det blir ett perspektiv på andra viktiga frågor tycker jag. Om inte alla människor kan förstå att förtryck, hot och våld på det allra finaste i världen, ja då är vi rätt långt borta från att kunna enas i viktiga frågor. 

Barnen - det är vår framtid. 

Hur ens någon kan tro att det går att piska in vilja, framtidstro, kunskap eller lydnad det går över min fattningsförmåga. 

Man kan aldrig kräva respekt. Man får förtjäna den.