Samtidigt har jag vänner på face som på olika sätt står upp för sina val som nykterister. 

I media höjs också röster kring alkohol och familjer men framför allt barn och alkohol. Jag har också sett en del dokumentärer på tv kring att vara medberoende i alkoholism, hört på radio om att växa upp i alkoholens förtecken. 

Jag är ett av de barnen. Alla mina syskon med, jag kan naturligtvis inte säga hur det påverkat dem men mig har det påverkat. På många sätt. Min mammas drickande var förkastligt och oavsett skäl gjorde de upplevelserna saker med mitt inre och min uppfattning om anknytning tillit och stabilitet skadade. Jag jobbar oerhört hårt med att hitta vägar för att jag ska bli okej med mig. 

Min historik har påverkat mig så som alla människors historik påverkar dem. Jag har den senaste tiden fått nytt perspektiv och nya ord att förhålla mig till. Det är svårt och mödosamt men värt det. Däremot är det så att det jag kände då, på 70-talet och det som följt med mig som en av de svåra delar jag har med mig är något jag inte önskar någon. 

Så ni föräldrar - se till att någon är vanlig. Som vanligt. När barnen flyttat hemifrån ja då får ni väl rumla om precis hur ni vill. Barn är barn hela tiden.  Man vill inte möta mammas eller pappas fylleblick eller det där extra ordet som kommer redan efter en öl eller ett glas vin. Oavsett man är 3 eller 13.