I somras tog man upp på radio om att festivalerna hade övervägande band och artister av manligt kön. Man tyckte att det borde kvoteras in kvinnliga artister och det var någon som gjorde en festival med enbart kvinnliga artister. 

Och nu inför jul har någon/några suttit och gått igenom Kalles jul och räknat ut hur många karaktärer som är manliga respektive kvinnliga. Man kollade också hur många repliker de olika könen hade i procent...

Jämlikhet för mig är möjlighet. Möjlighet att oavsett kön, ras, religion eller sexuell läggning få göra och utöva det han/hon vill. Så tänker jag. 

Kvotera blir lite tokigt och gör man enbart kvinnofedtivaler (eller politiska parti för den delen) så är väl de inte heller jämlikt. I just festivalsammanhang är det väl de artister som är bra som blir bokade? 

Sedan funderar jag varför man lägger energi och tid på att räkna ut hur många manliga/kvinnliga karaktärer det finns i en tecknad  film som dessutom är skapad under en tid när vi i världen inte kommit så långt i vårt tänkande? 

I mina ögon är det lite fånigt och inte det minsta relevant. 

Det känns lite som om vi lägget fokus på att analysera saker och se hur "orättvist" det är och likt tempertantrum  treåringar lägga oss på golvet och yla, ja golvet har bytts ut till Facebook och andra sociala medier. 

Istället borde vi lägga fokus på att engagera oss. Lägga tid på våra barn, göra våra flickor starka, modiga och ge dem tron på att de kan och får. Göra våra pojkar starka, säkra och ödmjuka nog att låta kvinnor komma fram.