Utöver det är det så att några gånger i varje människas liv dyker personer upp som är lite extra. En person som berör. 

Jag har i helgen träffat Elias. Jag såg honom som nyfödd och då blev jag rörd till tårar över hur fantastisk han var,  och sedan någon gång sporadiskt. Nu för några veckor sen sågs vi igen. Nu är han två år. 

Det hände något. Han tittar på mig som om han vet. Som om han fattar. Jag blir glad. 

I helgen var han här. Jag förundras över hur bra,  söt och rolig han är. Känner mig avslappnad i hans närhet. Han dömer inte. Jag duger. När han matade mig med pommesfrites igår kväll och gjorde "Lady och Lufsen" tricket blev jag omåttligt rörd. 

Känner mig avslappnad och glad. 

Denna fantastiska pojke som har alla möjligheter. 

Tänk att få vara med, att få vara en del i att han blir det bästa han kan bli. Och det viktgaste: att få vara med och se till att han blir lycklig stabil och glad. Coolt. 

I helgen när jag tittade såg jag rätt in i min egen historik men jag såg också hans framtid. 

Den blir bra tror jag. Och jag hoppas hoppas att jag får vara med på ett hörn. 

❤️