Blev året som du tänkt? Har du försökt vara den bästa versionen av dig själv som du kan? 

Det är frågor alla kan ställa sig och jag tänker att man som förälder gör det ofta. Jag ifrågasätter mig själv. Mycket och ofta som vän, kollega, syster,  djurägare och mamma. Och jag tycker att man ska fråga sig själv saker. 

Jag har firat jul. Med bägge mina barn, vi åt de saker vi gillar och då blir det skinka, prinskorv, sill, varmrökt lax, ägghalvor och jag gjorde köttbullar. Det blev Bingolotto och lite paket. Det var intensivt, lite hetsigt men mycket skratt. Jag fick egentid med vart och ett av barnen och jag fick chansen till att laga lite god mat till Sebastian som jag träffar så sällan. Att stå och se hur han sover är fortfarande speciell känsla fast han nu är vuxen. 

Lite bra samtal om framtid och livet i allmänhet. Han kom från Oslo den 23:e och åkte tillbaka redan den 25:e så det blev kort. Men det blev och jag är så oerhört glad över det. 

Eftersom det blir intensivt hinner vi också mycket och vi var ute och red en sväng bara han och jag. En tur jag sent kommer glömma! 

Nu ligger jag i min säng några dagar in på det nya året. Samma säng som jag la mig i på nyårsnatten som jag firat med Sara, min helt magiskt starka dotter. 

Jag har haft ett antal frågor som grott i mig som jag inte får någon rätsida på. 

Lelle - barnens pappa - hur tänker du under julen? Stör det inte dig att du inte får chansen att se vår son sova så där rofyllt? Vill inte du vara med och se hur fin han är? Vill du inte le åt hur otroligt lik han är dig? Önskar inte du att du visste att han bröt ett finger när vi red? Känns det inte viktigt att springa mot honom när han kommer av bussen från Oslo? Är du inte rädd att kramen vid bussen han tar tillbaka är den sista gången du får ha honom i din famn?? 

Blir du inte förtvivlad över att du inte får se samspelet mellan vår dotter och hennes hundar, se glädjen i hennes ögon med dem? Skulle du inte vilja få del av vår dotter, som alltid, verkligen alltid tänker på andra och är generös givmild och omtänksam? Får du inte en klump i magen över att du inte sett hur fint hus hon har? Finns det ingen del i dig som vill vara med och måla där, lära henne om varmvattenberedare, luftvärmepumpar och paraboler? Blir du inte galen av att du missat hur fantastisk , rolig, smart och vacker kvinna hon blivit? 

Jag förstår inte. Frågorna är många och det fullständigt surrar i huvudet på mig för att jag själv hela tiden tänker att jag inte gör nog, är rädd att jag missar någon del i deras liv. För nu är de vuxna och den här underbara lånade tiden man har med sina barn på heltid blir nu korta intensiva stunder. 

Nytt år. Nya chanser. Är 2016 året då du Lelle tar chansen och försöker få del av våra underbara barn? Ytterligare en fråga som egentligen allra mest är en förhoppning.