När magkänslan får styra

Blev väckt kl 4 i morse av ett samtal från Södertälje som var oerhört upprivande och jag bara kunde inte somna om. Lyssnade på pod men inget hjälpte så jag gick upp och gjorde lite yoga, en kortis med plankan och åkte till jobbet. 

Jag har under en månad varit utlånad till en anstalt. Det har varit intressant, roligt, utvecklande och skitjobbigt. Anspänning över att man inte får slappna av och svårigheten med att inte ha internet och låsandet, detta evinnerliga låsandet. Rigida tider och förhållningssätt.  Kollegorna därute är inte de jag är van vid och stämningen är om jag uttrycker mig milt; aningen statlig. 
Men idag var jag tillbaka på mitt jobb, mitt kontor. Som vanligt. 

När jag ätit min gröt, pratat med kollegor och fått kaffe träffade jag mina deltagare och satte mig sedan vid datorn. Ett gäng mail, en månads släpande fakturering och reseräkningar i massor skulle åtgärdas.  Gjorde paus för lunch som var god fisk med spenat och bara färska tomater till, som sällskap kollegor som vet hur man beter sig bland folk (alltså inte rapar konstant) och fortsatte sedan. Gjorde planering för resten av veckan och åkte sedan hem. 

Möttes på gården av två vattkoppiga barn och tillsammans med grannen blev det en snabb kopp kaffe. Sara och finaste killarna kom också. 

Gick ner till stallet och vi tog hästarna på en avslappnande promenad - vi är allihop möra i leder och muskler efter alla påskens intensiva pass. Och handen på hjärtat - vi har gått/sprungit nästan tre mil per dag - så en lugnare dag var på sin plats. Avslutade med lite stadsträning för hundarna och nu har jag ätit kvällsmat (gröt) och nu lockar sängen. 
Jag ringde ett samtal som kan få effekter för mig på jobbet och sedan sökte jag faktiskt idag ett jobb. DET jobbet. Fick svar nu ikväll och de vill veta mer om mig. Riktigt kul och samtidigt har jag lite att fundera på. Får sova på saken och i natt sover jag ovaggad. 


 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0