4-eyes
Jag såg imorse på tv (tänk vad trevligt det är med en tv som funkar) det var nyhetsmorgon och jag älskar att se (läs höra) dem medan jag gör mig klar. Det handlade om Erik och Emilia som vunnit pris som årets unga entreprenörer. De designar glasögon med tema Norrland. Väldigt driftiga människor. Sånt imponerar på mig. Det jag inte kunde komma över riktigt var dock deras glasögon - de som Emilia har på sig. Det ser bokstavligen ut som om hon har en damcykel i ansiktet.Glasögon är skitsnyggt tycker jag men jag minns när jag själv fick mina första glasögon hur stora de var och när jag idag ser bilder från den tiden kan jag inte fatta att jag hade dem på mig. Men det var mode då, det man kan undra nu är varför det kommer tillbaka - det var inte snyggt.
http://www.tv4.se/nyhetsmorgon/klipp#erik-och-emilia-utseddes-till-arets-unga-entreprenorer-2223325-lh
Titta på länken och avgör själv.
http://www.tv4.se/nyhetsmorgon/klipp#erik-och-emilia-utseddes-till-arets-unga-entreprenorer-2223325-lh
Titta på länken och avgör själv.
Hade du ingen aning om va?
Jag sitter mycket vid datorn, jag är inne på väldigt många hemsidor. Sedan internet slog igenom med full kraft har det verkligen blivit så att i princip vartenda företag har en hemsida.
Det som är trist är att det inte uppdateras som det ska, det är supertrist med länkar som inte fungerar, uppgifter som inte stämmer och innehåll som är förlegat. Det verkar så oseriöst och trist. Jag som person har ingen lust att vända mig till ett företag, förening eller butik om de inte ens kan ta sig tiden att uppdatera sina hemsidor.
Det går inte att säga att man har "kunden i fokus" eller "är ledande inom..." eller vad man nu uttrycker för ord på sina startsidor. Det blir inte seriöst och det är faktiskt inte bra.
Ska man vara seriös och vinna människors förtroende måste det gå hela vägen. Det är som att ha välstädat på ytan men kaos i vartenda skåp och sedan kalla sig pedant.
Usch!
Det som är trist är att det inte uppdateras som det ska, det är supertrist med länkar som inte fungerar, uppgifter som inte stämmer och innehåll som är förlegat. Det verkar så oseriöst och trist. Jag som person har ingen lust att vända mig till ett företag, förening eller butik om de inte ens kan ta sig tiden att uppdatera sina hemsidor.
Det går inte att säga att man har "kunden i fokus" eller "är ledande inom..." eller vad man nu uttrycker för ord på sina startsidor. Det blir inte seriöst och det är faktiskt inte bra.
Ska man vara seriös och vinna människors förtroende måste det gå hela vägen. Det är som att ha välstädat på ytan men kaos i vartenda skåp och sedan kalla sig pedant.
Usch!
Inre bilder
Ständigt konfronteras jag med mina fördomar, och jag kan ärligt säga att jag gillar att ha fel. Det behöver inte vara stort eller fyllt av negationer utan bara ett tänk som kommer på skam.
Nu har det hänt igen.
Jag har alltid haft en bild av att kvinnor med sjal/slöja är kvinnor med hög integritet och lite avståndstagande. Jag tror att de inte gillar kvinnor som mig själv - blonda och gapiga.
I förra veckan var jag ju inne och jobbade i gruppen för nyanlända och då har vi flera kvinnor som har slöja och är muslimer. Under undervisningen fick jag en väldigt nära kontakt med deltagarna och idag när jag nu var på väg ut för att hämta något så möter jag en av kvinnorna. Hon skiner upp när hon ser mig och breder ut armarna och ger mig en kram! Väldigt oväntat för mig. Men jag blev så glad - hon visade verkligen att hon tycker om mig. Hon är en varm härlig glad vacker kvinna. Hela min bild av kvinnor som hon kom på skam och som sagt - jag gillar att ha fel.
Jag är en erfarenhet rikare och en fördom mindre. Det ser ut att bli en bra vecka.
Nu har det hänt igen.
Jag har alltid haft en bild av att kvinnor med sjal/slöja är kvinnor med hög integritet och lite avståndstagande. Jag tror att de inte gillar kvinnor som mig själv - blonda och gapiga.
I förra veckan var jag ju inne och jobbade i gruppen för nyanlända och då har vi flera kvinnor som har slöja och är muslimer. Under undervisningen fick jag en väldigt nära kontakt med deltagarna och idag när jag nu var på väg ut för att hämta något så möter jag en av kvinnorna. Hon skiner upp när hon ser mig och breder ut armarna och ger mig en kram! Väldigt oväntat för mig. Men jag blev så glad - hon visade verkligen att hon tycker om mig. Hon är en varm härlig glad vacker kvinna. Hela min bild av kvinnor som hon kom på skam och som sagt - jag gillar att ha fel.
Jag är en erfarenhet rikare och en fördom mindre. Det ser ut att bli en bra vecka.
Jailhouse rock
Det är inte riskfritt att tycka, det visar sig i Vietnamn - där tre bloggare dömts till fängelse! Bland annat en kvinna som jobbat som polis och skrivti om maktmissbruk inom kåren, hon fick 10 år.
I Sverige, får vi tycka och skriva vad vi vill. Det är yttrandefrihet verkligen. Eller - är det så? Jag klurar lite. För de som bloggar, mig själv inkluderad och de flesta andra jag vet så blir det lite svårt emellanåt. Man skriver inte helt det man tänkt eller det man känner för att man inte vill hamna i onåd hos de man skriver om. Det gäller familj och vänner mest då tänker jag.
Inte heller berättar man om sina misslyckanden eller alla förehavande man har för sig för att man inser att det uppfattas på ett visst sätt hos läsaren. Det är ju också så att det är mestadels vänner och familj som läser våra bloggar. Ja, om man nu inte blivit storbloggare som Blondinbella eller så. Gemene man bloggar för sig själv och sina närmaste med en del okända läsare. Om jag VETAT att det bara var för mig okända människor som läste min blogg så skulle jag skriva andra saker eller uttrycka mig på andra sätt än jag gör idag. Helt klart.
Det är ju trodde jag och tänkte jag mig nog som en dagbok eller anteckningsblock att skriva blogg - man får ösa ur sig. Det kan vara att jag är så väldigt ledsen eller arg på någon eller glad för något. Att jag har haft en dröm eller att jag längtar efter något. Att jag har en känsla som jag vill skriva ner för att själv se vad jag tänker och i det bli klarare i huvudet. Att dela med sig på en blogg - är att dela med sig av sina tankar. Men, inte kan jag skriva allt som far i mitt huvud? För det är kul när man har läsare och det är naturligt att de flesta blir de man känner och har relation till. Då i det försvinner ju dagboksläget. För en dagbok är just det - bara privat och man skriver om sitt innersta. Utan att någon dömer eller fördömer det. Utan att någon läser.
Privata bloggar med lösen eller med namn så ingen hittar den - det går. Det vet jag för jag har och ibland ännu praktiserar det. Men det är med viss darrning och lite lite försiktig med orden blir jag alla fall för jag VET inte om någon trots allt hittar den, det vill jag inte.
Att hamna i onåd hos en vän eller familjemedlem kan vara väl så obehagligt och jobbigt, även om jag nu inte på något sätt försöker jämställa det med att hamna i fängelse.
I Sverige, får vi tycka och skriva vad vi vill. Det är yttrandefrihet verkligen. Eller - är det så? Jag klurar lite. För de som bloggar, mig själv inkluderad och de flesta andra jag vet så blir det lite svårt emellanåt. Man skriver inte helt det man tänkt eller det man känner för att man inte vill hamna i onåd hos de man skriver om. Det gäller familj och vänner mest då tänker jag.
Inte heller berättar man om sina misslyckanden eller alla förehavande man har för sig för att man inser att det uppfattas på ett visst sätt hos läsaren. Det är ju också så att det är mestadels vänner och familj som läser våra bloggar. Ja, om man nu inte blivit storbloggare som Blondinbella eller så. Gemene man bloggar för sig själv och sina närmaste med en del okända läsare. Om jag VETAT att det bara var för mig okända människor som läste min blogg så skulle jag skriva andra saker eller uttrycka mig på andra sätt än jag gör idag. Helt klart.
Det är ju trodde jag och tänkte jag mig nog som en dagbok eller anteckningsblock att skriva blogg - man får ösa ur sig. Det kan vara att jag är så väldigt ledsen eller arg på någon eller glad för något. Att jag har haft en dröm eller att jag längtar efter något. Att jag har en känsla som jag vill skriva ner för att själv se vad jag tänker och i det bli klarare i huvudet. Att dela med sig på en blogg - är att dela med sig av sina tankar. Men, inte kan jag skriva allt som far i mitt huvud? För det är kul när man har läsare och det är naturligt att de flesta blir de man känner och har relation till. Då i det försvinner ju dagboksläget. För en dagbok är just det - bara privat och man skriver om sitt innersta. Utan att någon dömer eller fördömer det. Utan att någon läser.
Privata bloggar med lösen eller med namn så ingen hittar den - det går. Det vet jag för jag har och ibland ännu praktiserar det. Men det är med viss darrning och lite lite försiktig med orden blir jag alla fall för jag VET inte om någon trots allt hittar den, det vill jag inte.
Att hamna i onåd hos en vän eller familjemedlem kan vara väl så obehagligt och jobbigt, även om jag nu inte på något sätt försöker jämställa det med att hamna i fängelse.
Hur svårt kan det vara?
Ja, svaret är: inte svårt alls.
Är på jobbet vaken, glad och i full gång. Det blir en härlig söndag.
Av kvällens och nattens oro finns inte ett spår. Motades bort med mörkret som försvann. Skönt! Nu kör vi :)
Objudna gäster
Kan inte sova, känns inte stabilt när man börjar jobba om 4 timmar.
Skulle vilja vara ansvarslös, släppa alla måsten borden skullen. Saknar LA, saknar Nisse. Känner mig konstigt ensam i min folkstinna tillvaro.
Läste just tidningen, man blir glad över folks empati kring tvååringen som ska utvisas! Skönt att det finns hopp för människan. Såg om fyllot i Moskva som kört över en massa barn och skänker tankar till deras familjer.
Extra svårt att sova blir det när man har möss i huset, bor verkligen på landet :) Det märks att hösten är här när de nu kommer in igen, tänkte för mig själv i mörkret att: vem bjöd dem???
Det formligen yr i mitt huvud, jobbet imorgon, jobbet på måndag (lite nervös), allt hemma för vintern, förr, nu, pappa, barnen, ja allt i livet. Har ont i magen- det brukar inte jag ha.
Varför kan man inte stänga av huvudet? Det vore kalas tycker jag. Jag får nog läsa en bok lite, då brukar hjärnan komma tillbaka och bli förnuftig.
Ibland mer än annars
Trött. Så in i bomben. Men en oro i kroppen som inte är av denna värld. Oro som jag inte kan sätta fingret på. Rastlös. Slutkörd på samma gång.
Pratade igår med en deltagare om egenkontroll. Ordet har stannat hos mig. Inte i den rätta betydelsen. Men ordet.
En låt från historiken dyker upp. Jag fattar inte varför, eller gör jag?
Känner mig full av kraft och ändå så långt efter. Inser förstår och med full kraft slås jag av bilder tankar och massa oavslutade meningar. Man kan blunda för sanningen men så fort man kisar är den där alla fall.
Monopol, Fia och patiens är spel men livet - kan man spela då?
Anders Timell och Gry
Varje morgon lyssnar jag på Äntligen morgon på vägen till jobbet. De har visst vunnit pris igår också - väldigt roligt för dem :)
Jag förstår att det är så att de har en radiostil och ett sätt i radion som är tänkt på ett visst sätt - en jargong som ska vara. Men jag har under en längre tid verkligen lyssnat på dem. Gry är lugn, lite rolig - men sansad och vuxen. Anders är sprallig - kläcker ur sig saker och lite som en busunge. Så långt är det bra.
Men jag hör också:
Hur Anders ofta, väldigt ofta hackar på andra, kommer med gliringar kring hur folk ser ut, är eller lever. Anders säger också ofta saker som blir så otroligt fel. Idag sa han något om nyhetsuppläsaren som inte gick in på hur mycket de vunnit sitt pris, det började bra och sen tappar Anders liksom kollen och spårar ur. Han säger att Ola ser ut som en kiwi. Gry kommenterar det och då har Anders redan tappat kollen så då kommer grodan: jag är en mobbare av rang! Varför säger han så? Jävligt onödigt kan tyckas. Gry alla fall går vidare och precis innan låten börjar eller om det är reklam så säger Gry något och då får Anders in att Ola ser ut som en kiwi - igen! Det är så jävla dumt. Häromdagen var det tävling och de pratade med en kille som var målare - Anders frågade om han kunde komma hem till honom och fixa något rum, Killen svarade svävande och då klämmer Anders i med - A men min brorsa är kändis - han kan hjälpa till. Va? Det är lite som "min pappa är polis"..........
Jag fattar inte riktigt - och som jag skrev häromdagen. Media har förändrats. Det är kanon om det är kul och att driva med saker kan man absolut göra. Hemma mer än annars tycker nog jag. Men jag är ute efter att det finns ett visst ansvar, det sätter en viss trend. Att jobba på radio eller skriva för en tidning är också ett ansvar. Man är förebild för många - man tror ju det man läser i tidningen och människor man gillar i ett radioprogram blir lite "idoler". Då är det inte okej att som Anders nu gör - flippar ur - tar på sig en omogen roll och öser ur sig skit. Det är som om han inte kan hejda sig eller har haft en roll där han är lite rolig och det på något sätt har eskalerat och han har ingen koll på att det numer emellanåt är omoget och rent dumt. När han pratar sport så säger han alltid något som är lite fånigt - även här har det spårat ur. Det har verkligen förändrats, inte till det bättre. Jag önskar att de själva satte sig och lyssnade på hur det lät för ett tag sedan, innan Anders blev en media profil - innan lets dance, Ladies night och allt vad det är.
Programmet har förändrats och det är inte till det bättre. Jag tycker det är synd för att det påverkar och okejjar så mycket skit. Det är inte bra. Man kan fundera på om det blir något pris nästa år.......
Härliga kvällar
Idag är jag trött, har ont i huvudet och kan just nu inte se hur jag ska orka jobba i helgen också. Men jag fick beskedet igår om att jag kommer att gå ner i tid med det nya schemat - kraftigt ner. Känns bra. Så det får hålla mig uppe.
Igår var jag och red - det är så himla härligt! Jag longerade lite innan jag satt upp och sedan körde jag dressyr i 40 min. Jag var på en stubbåker och det är lätt att det blir lite extra hetta då i hästen, sen blir det mörkt fort nu - skumme alla fall. Men både jag och hästen var varma så det ångade när vi kom tillbaka.
Igår var jag och red - det är så himla härligt! Jag longerade lite innan jag satt upp och sedan körde jag dressyr i 40 min. Jag var på en stubbåker och det är lätt att det blir lite extra hetta då i hästen, sen blir det mörkt fort nu - skumme alla fall. Men både jag och hästen var varma så det ångade när vi kom tillbaka.
Ödmjuk
Igår var mina kollegor på ett besök i Örebro och jag skulle ha hand om vår grupp av nyanlända. Det var omtumlande kan jag säga. Jag pratar bara svenska och de som sitter framför mig är från Somalia, Eritrea och en från Irak. De har varit i Sverige från några månader upp till ett halvår. Det var fantastiskt att prata med dem, att lära dem nya ord och se hur hårt de jobbar med att få koll på vårt språk.
Vi hade bland annat en mening som två av kvinnorna i min egen ålder jobbade hårt med. "Sofia sopar ute på gården" - enkelt kan tyckas. Men det är inte glasklart hur man uttalar ord och vokalljuden är olika beroende på var man kommer ifrån. Så då blir det svårt först att uttala. Sedan är det förståelsen - att förstå ordet "på" och "sopa". Det blev väldigt mycket kroppsspråk och jag visade bilder och gjorde charader. Men det var kul - det var underbart att höra dem. De som varit här lite längre kunde uttrycka sig och vi pratade om skillnader mellan Sverige och andra länder. Bland annat barns rättigheter i Sverige.
En av deltagarna säger: I Sverige får alla barn gå till skolan, och de får mat i skolan, gratis. Hans ögon är stora och fortfarande lite överraskade när han säger det. Som om detta med gratis sjukvård, skola och skolmat inte riktigt sjunkit in än......
Man blir ödmjuk - det är det enda jag kan säga.
Jag önskar så hårt att alla människor som är rasistiska eller smygrasistiska och de är så jävla många, jag träffar dagligen folk med fördomar och taskig inställning, att de kunde få vara med om just det här. Att sitta i sin lägenhet eller i sitt hus och kasta ur sig saker om folk för att man inte förstår eller för att man inte sett hur hårt många sliter och hört deras bakgrunder. Det är förmätet och dessutom jävligt korkat. Visst finns det idioter - det gör det i alla kategorier människor. Men det är just det. En idiot är en idiot oavsett ursprung. En riktig idioti tycker jag personliglen är att när man aldirg upplevt riktigt svåra stunder, fattigdom eller krig, då menar jag inte att ha västerländsk fånig fjortis ångest, när man inte har insikten i hur det är att på riktigt ha det illa då tycker jag att man ska akta sig för att sätta sig över andra människor. Det är bara lågt.
Vi hade bland annat en mening som två av kvinnorna i min egen ålder jobbade hårt med. "Sofia sopar ute på gården" - enkelt kan tyckas. Men det är inte glasklart hur man uttalar ord och vokalljuden är olika beroende på var man kommer ifrån. Så då blir det svårt först att uttala. Sedan är det förståelsen - att förstå ordet "på" och "sopa". Det blev väldigt mycket kroppsspråk och jag visade bilder och gjorde charader. Men det var kul - det var underbart att höra dem. De som varit här lite längre kunde uttrycka sig och vi pratade om skillnader mellan Sverige och andra länder. Bland annat barns rättigheter i Sverige.
En av deltagarna säger: I Sverige får alla barn gå till skolan, och de får mat i skolan, gratis. Hans ögon är stora och fortfarande lite överraskade när han säger det. Som om detta med gratis sjukvård, skola och skolmat inte riktigt sjunkit in än......
Man blir ödmjuk - det är det enda jag kan säga.
Jag önskar så hårt att alla människor som är rasistiska eller smygrasistiska och de är så jävla många, jag träffar dagligen folk med fördomar och taskig inställning, att de kunde få vara med om just det här. Att sitta i sin lägenhet eller i sitt hus och kasta ur sig saker om folk för att man inte förstår eller för att man inte sett hur hårt många sliter och hört deras bakgrunder. Det är förmätet och dessutom jävligt korkat. Visst finns det idioter - det gör det i alla kategorier människor. Men det är just det. En idiot är en idiot oavsett ursprung. En riktig idioti tycker jag personliglen är att när man aldirg upplevt riktigt svåra stunder, fattigdom eller krig, då menar jag inte att ha västerländsk fånig fjortis ångest, när man inte har insikten i hur det är att på riktigt ha det illa då tycker jag att man ska akta sig för att sätta sig över andra människor. Det är bara lågt.
Robin Hood
Sitter på jobbet med kaffe - dagens första kopp och jag vet inte vad det är men det är extremt gott idag.
Trots att jag stretchade som bara den igår så har jag grym träninsvärk på insidan av låren.
Idag börjar det dra ihop sig, snart kommer nya gruppen, det är möten på AF och jag ska lånas ut till två olika utbildningar ett par dagar så det rullar nu. Systematiseringen av Lager och Terminal har inte ens påbörjats...... det kommer bli en intensiv höst/vinter.
Sen har jag funderat på det här med räkningar - fan vad tråkigt det är. De dunsar ner en efter en - säkert som Amen i kyrkan. En del räkningar är så himla onödiga. Man jobbar och jobbar och ändå känns det som om alla pengar går till räkningar. Senast igår, då kommer skatten på bilen - det är just en sådan räkning som överraskar negativt. Så jäkla trist räkning - man ser inget av det utan det är bara dyra pengar för ett papper.
Mat är kul för det ser man och kan njuta av, diesel är okej för då tar man sig till platser. Men bilskatten. Typiskt onödig.
Trots att jag stretchade som bara den igår så har jag grym träninsvärk på insidan av låren.
Idag börjar det dra ihop sig, snart kommer nya gruppen, det är möten på AF och jag ska lånas ut till två olika utbildningar ett par dagar så det rullar nu. Systematiseringen av Lager och Terminal har inte ens påbörjats...... det kommer bli en intensiv höst/vinter.
Sen har jag funderat på det här med räkningar - fan vad tråkigt det är. De dunsar ner en efter en - säkert som Amen i kyrkan. En del räkningar är så himla onödiga. Man jobbar och jobbar och ändå känns det som om alla pengar går till räkningar. Senast igår, då kommer skatten på bilen - det är just en sådan räkning som överraskar negativt. Så jäkla trist räkning - man ser inget av det utan det är bara dyra pengar för ett papper.
Mat är kul för det ser man och kan njuta av, diesel är okej för då tar man sig till platser. Men bilskatten. Typiskt onödig.
Det gick ju
Att logga in på mobilen, det var nog bara täckningen som strulade i helgen.
Kvällen blev matlagning, fix hemma och knappa 4 km springa/gå i mörker. Hade träningsvärk av ridningen så imorgon går jag nog som John Wayne :)
Men det är skönt att skrämma upp kroppen.
Just nu funderar jag på tidningar eller journalister. Har det yrket förändrats eller är det ett resultat av tiden? Vad är det som gör att allt verkar mer snaskigt, lite korkat och ogenomtänkt?
Jag måste klura på det, jag lär återkomma i ärendet. Appropå tidning ska jag på jobbet imorgon aktivera en taltidning. Väldigt bra komplement för pappersvarianten för folk med läs och skriv och de som är nya i landet. De vi har på jobbet nu är otroligt informationstörstiga och har galen vilja att lära. Det måste uppmuntras tycker jag. Så ni ser; ytterligare en spännande dag framför mig - jag gillar verkligen mitt jobb. Att se människor göra framsteg med sig själv och påverka sin framtid positivt, vara en del i den processen - det är en ynnest. Oavsett det är ny kultur, nytt språk, ny insikt om/kring sig själv eller utveckling framåt i sitt egna liv och sätt att tänka. Att många sedan får bättre självförtroende och en hel del får jobb det är det bästa av allt.
Förmiddag
Jag har lyckats jobba kring material, fixa lite med lokalerna och fixat mina naglar. Inte så supersnygga naglar - men mina egna. Snart dags för lunch
Trivialiteter
Jag försökte blogga från mobilen i helgen - men det gick inte av något skäl som jag ska undersöka. Jag hade tänkt mig en lugn helg med ingenting men det blev precis tvärtom. I lördags var jag och kärleken och shoppade på Vingåker outlet, det blev ett par Tigerbyxor för mig som jag är nöjd med. Jag åkte sedan en kortis till Svärta och hälsade på Sara, hon bor också mitt på landet. Hästar som gnäggar och åkrar överallt.
På kvällen blev det grillat och sedan blev det krogen för besöket vi fått och med mig som chaufför, jag var också snäll och gjorde Irländskt kaffe fast att jag blev utan själv. På krogen var det......ja vad säger man?. Det var - intressant? Eller fördjävligt - massa människor, de ser likadana ut, unga tjejer som satt på sig en kort kort klänning vilket absolut var snygga tjejer med snygga klänningar, men vartefter kvällen led och alkoholen flödade klättrade klänningen och tjejerna tappade kollen. Ergo tjejerna visade mycket skinka. DET är ett av skälen till att jag är kontrollfreak....
Söndagen började med ridning - helt underbart var det. Fint väder och jag hade på något sätt blivit av med ett par av mina demoner från ridolyckan för många år sedan och jag var trygg och stark så en och en halv timme på hästen var ren njutning.
Jag handlade med mig päronsplitt, piggelin, cola och chips till min fantastiska sambo som var bakís OCH har fått halsfluss. Kvällen blev mest lugn och vila. Vår TV har sagt upp sig så vi letar nu efter en ny.
Det är höstigt ute och man blir lite lite loj, då är det underbart när morgonen startar med att en fin vän frågar om vi inte ska ses. Det är nu spikat och det blir vin, lite god mat och massa tjejsnack i Borås i mitten av oktober. Härligt att ha något att se fram mot.
Vänder
Jag förstår inte riktigt - för jag hade ett inlägg om lojalitet - ett ord jag tänkt väldigt mycket på sista tiden. Vad innebär det? Är jag själv en lojal person?
Det är så lätt att man dömer andra, det är så lätt att man har åsikter och vet precis men när det gäller en själv är man inte riktigt lika klarsynt.
För mig är lojalitet olika saker men samtidigt så glasklart.
När jag för många år sedan jobbade på en kommunal skola blev det kritik mot skolan och ledningen och kommunen gick ut och pratade med oss om lojalitet och att vi inte fick uttala oss negativt i pressen. Ungefär så. DÅ var jag hetlevrad och kände att va fan? Vi får väl ha en åsikt.
Idag tänker jag lite annorlunda. Jag tänker att man på jobbet är som en familj, man ska värna om varandra. Man talar inte illa om varandra, man behöver inte nödvändigtvis tycka lika men man talar inte illa om varandra. NU vet jag att det säkert finns de som läser som säger att jag minsann har talat illa och jag minsann det ena och det andra. Och ja, det är så men man är väl inte sämre än att man kan ändra sig?
Jag tror att man i många familjer pratar inte med varandra utan om och kring. Man säger inte till sin partner att fy vad jobbig du är som aldrig städar hemma - man pratar med sin mamma, pappa, vän eller syster. Man säger inte till sin partner att man vill ha mer egen tid utan man pratar med en vän och vrider ut och in på sin relation med vännen. På jobbet säger man inte till chefen att han/hon gjort fel utan pratar med arbetskamrater, man ger inte en chans till bot och bättring utan bara plöjer på. Man säger inte till sina barn att man tycker att de gjort något fel utan man pratar med vänner, övrig familj eller kollegor om hur jobbigt det är. Man berättar saker om sina absolut närmsta vare sig de skulle vilja att det berättas om det eller inte. Det behöver inte var aspersonligt men det är upp till var och en att bedöma och det är ofta så att när man är missnöjd med någon eller något inte helt balanserat.
Ett exempel som jag tror är vardagligt vanligt: herr och fru blir osams om pengar. Fru ringer en vän och pratar ur sig. Berättar att hon visst ville köpa den där byrån eller göra den där resan, berättar om hur deras ekonomi ser ut och berättar kanske vad herr lägger pengar på, berättar och framställer herr som snål. Vännen tar (natruligtvis) parti för fru. Striden mellan herr och fru lägger sig och ett par veckor senare ses alla över en middag, då VET vännen saker om herr och i mina ögon ser vännen på herr med nya ögon. Fast att striden lagt sig mellan herr och fru och det förmodligen handlade om missförstånd eller en vanlig fnurra.
Det är fan inte lojalt. Eller är det? Jag vet inte - det är ju faktiskt ganska mänskligt att vilja ventilera när man går igenom något. Men nu när jag i livet själv står utan vänner (himmel vad patetiskt det låter) men det är så. Jag har gjort val som tagit mig hit och är okej med det. I det har jag börjat se det här med lojalitet på ett annat sätt. Jag har varken på jobbet eller privat så mycket att ta hänsyn till och då är det lättare att se saker från ett annat håll
När det gäller vänner, självklart saknar jag ibland att ha nära vänner att prata med och ringa när det är svårt, att ses och bara vara. Jag vet inte vad det beror på att jag valt som jag gjort, men det är på många sätt ganska enkelt liv, bara ibland blir det sorgligt och ensamt. Min sambo är min absolut bästa vän och det räcker långt.
Nu går jag härifrån - är lite trött och vill hem. 
Lägg av!
Jag tänker inte ursäkta mig. Jag har varit sjukt dålig på att skriva. Fick en påminnelse av Malle igår och inser att jag är värdelös på att hålla det jag säger. Vad hände? Jobbet min iver och lycka över att ha det så sjukt kul på jobbet. Hemmet, hemma ska man visst städa, tvätta och fixa - min dotter har flyttat - glädjen är total, jag saknar henne men inser hur skönt det är för henne och hur normalt det är att man har ett eget boende när man är vuxen så jag gläds med henne. Privat - ja det har rört sig otroligt här med och det tänker jag inte gå in på men många resor till Stockholm har det varit. Känslor - det har gått upp och ner - en hel del att kämpa sig igenom - en del som lämnar spår. Ja vad som hände? Livet helt enkelt.
